Psykiatrisamordnaren Anders Milton har lagt fram en tre år lång utredning till  vår nya socialminister Göran Hägglund, hur pass insatt han är i detta kan man bara spekulera i. Men vad jag förmodar så kommer det att ta åtskilliga år innan det blir en eventuell lagändring, trots att man kommit fram till att det  är stora brister vilket drabbar de sjuka. Detta vill samordnaren nu ändra på genom att lagstifta om vem som har ansvaret.

Det Milton kommit fram till under dessa tre år, är inget unikt för just psykriatrin. Så illa fungerar mycket i vår sjukvård i dag, för det samarbete som redan är lagstadgat mellan t.ex. socialtjänst och landstingkommunerna fungerar inte, då varje enhet vill spara pengar och inte klampa in i den andres ansvar.

Man blir förskräckt över att läsa hur många år olika projekt pågår innan man kommer fram till något konkret. Man blir ändå mer förskräckt över hur många olika projekt som pågår för att sprida kunskap och erfarenheter. Just nu pågår ett sextiotal projekt, varav en del fortsätter ytterligare fyra till fem år. Ytterligare drygt 300 projekt har bedrivits lokalt av kommuner och landsting, ofta gemensamt.

Jag ser framför mig luddiga, segdragna och dyra projekt, pengar och insatser som istället kunnat läggas på personal för att hjälpa de redan drabbade och i förebyggande för de som drabbats psykiskt som ett led i annan ohälsa.

Fram för fler projekt som S:t Görans sjukhus i Stockholm, där anlitas patienter som återhämtat sig från psykisk sjukdom redan i dag som konsulter.

Hur det än är, oavsett område så är det de drabbade som har den största kunskapen och erfarenheter hur det fungerar i samhället, inte politiker och andra examinerade  förståsigpåare!

Nu återstår att se vad alla dessa år och pengar gjort för nytta. Många instanser ska till innan det blir en positiv förändring, men man tycks bortse från är att just tiden förändrar samhället och i sådana här frågor är det nog snarare negativt än i positiva trender

Andra bloggar om:  , , , ,