Försäkringskassan går på jakt, de sjuka är inte sjuka för någon arbetsförmåga har de alltid.

Förra året fick 885 skåningar sina sjukskrivningar underkända av Försäkringskassan. Det var nästan tre gånger så många som året innan. Sjukskrivningarna rasar i Sverige. Och det är bara början, skriver Sydsvenskan.

Liknande siffror har vi nog runt om i Sverige och visst är det bra om folk blir friska, men inte på bekostnad av att sänka statistiken.
Idag har man frångått själva sjukdomen eller funktionshindret och ser istället till arbetsförmågan. Men vi kan ta något så vanligt som depression eller fibromyalgi som så många människor har. Klart man har någon arbetsförmåga, vissa tider på dygnet. Frågan är vilken arbetsgivare vill ha en anställd som till största delen är frånvarande i sin närvaro?

Jag tror att de flesta människor skulle klara av ett arbete om de fick en rehabilitering anpassade efter sina egna problem. Jag är övertygad om att man måste börja acceptera alternativa behandlingsmetoder, av piller blir ingen människa botad de döljer bara symtomer.

Ingen kan känna hur ont en annan människa har, även om man har likadana skador eller funktionshinder, så är upplevelserna olika. Så att bunta i hop de sjukskrivna efter nya riktlinjer som kommer till sommaren, för hur länge personer med olika yrken ska sjukskrivas för olika diagnoser, tycker jag är helt idiotiskt.

Vad händer med alla människor nu och senare som nekas sina sjukskrivningar. De kan ju ta flera månader innan kvarnarna malt och det blir ett besked?

Vem tar hand om alla dessa människor som friskskrivs på löpande band?

Sökord om: , , , ,

Läs något intressant