Det är mycket diskussioner såväl i media som bland bloggare om Mona Sahlin som ny socialdemokratisk partiledare.

Hon har fått mycket kritik för att hon inte varit med i facket, vilket många andra politiker inte heller är. Jag förstår inte varför man skall tvingas vara med i en fackförening, den skall väl bygga på frivillighet. Okey om det blir krav på att betala till en arbetslöshetskassa, men för det behöver man inte stödja facket.

LO är dessutom socialdemokratiskt och jag anser det är helt fel att man ska bli påtvingad att tillhöra ett fack inom en viss politisk vinkling, vad har det med själva yrket att göra? Dessutom tycker jag det är helt åt helskotta att LO stödjer sossarnas valkampanjer med miljontals kronor. Det kan aldrig bli någon rättvisa så länge det är sådana skillnader på partibidrag och vem som får mest plats i media.

Valfrihet är ett ord som inte är demokratiskt, det är mycket som inte är valfritt i vårt land.

Men nu ska Mona förvandla socialdemokraterna till ett feministiskt parti, som första kvinnliga partledaren på 108 år. ”Det är dags för partiet att inte bara prata om feminister utan att bli feministiskt.”

Det ska bli mer vi än jag utlovar hon, kanske kan hon få med sig Gudrun Schyman och hennes F!

Hon skrädande inte orden under sitt första publika framträdande sedan hon blivit kandidat till posten som partiledare.

Jag tror hon får det jobbigt vilket fall som helst såväl i gubbvärlden som att skapa något förtroende hos medborgarna. För det är inget man får per automatik utan måste förtjäna och bygga upp när man en gång gjorde bort sig mer än två gånger.

Andra bloggar intressant om: , , , ,