Ett stort problem i samhället är att många människor faktiskt är i behov av psykriatrisk hjälp och medicinering. Men var finns hjälpen när man som mest behöver den?
Tar vi bara depression och lättare psykiska åkommor, så är nog de flesta medvetna om att hjälpen finns inte inom räckhåll. Man får helt enkelt inte tid varken till läkarbesök eller terapeuter.

Tar vi sedan den skara människor som faktiskt med de flesta anhörigas redovisning kan klassas som psykopater eller med andra personlighetsstörningar. Så kan nog samtliga närstående intyga att, de blir varken trodda eller får hjälp. Som anhörig kan du inte söka hjälp, det måste den sjuke själv göra.
Så vem ska ge och hur ska man få en diagnos eller ens hjälp till den sjuke personen?
Den som levt eller lever i ett förhållande där det förekommer våld i nära relation, oavsett om den är psykisk eller fysisk. Kan förmodligen vittna om personlighetsstörningar ofta kombinerad med alkohol eller droger.
Vad kom först hönan eller ägget?

Såväl i rättegångar som i media, hör man just typ, blir förändrad när h*n dricker. Men många dricker för att få utlopp och i sitt tycke giltig orsak för sitt beteende.

Den just nu uppmärksammade 27-åringen, har även blivit våldtagen som barn. Förskräckligt, men kommer alla onormala beteenden från barndomen?

I detta fall kan det inte råda några tveksamheter om att sjukvården brustit i sitt ansvar, även om vård eller eftervård sker på frivillig basis. Mannen har  en diagnos, man är medveten om att det varit oroligt under försöksutskrivningen och som läkare måste man vara medveten om att medicinering är A&O. Att då nonchalera att en sjuk människa inte kommer på avtalade besök, att inte ta mer på allvar då anhöriga larmar, måste väl ändå ses som grov försumlighet.

Men om vi vill ha ett samhälle fritt från människor som faktiskt har ett sjukligt beteende eller är i behov av akut psykriatrisk hjälp. Då måste man börja lyssna till omgivningens rop på hjälp och varningssignaler. Det är människorna runt omkring som sitter med fakta, men vilken i sjukvården bryr sig om det?

Hur många mord, självmord och grov misshandel måste till innan beslutshavarna inser problematiken?

Andra bloggar intressant om: , , , , ,