Ett stort problem i samhället är att många människor faktiskt är i behov av psykriatrisk hjälp och medicinering. Men var finns hjälpen när man som mest behöver den?
Tar vi bara depression och lättare psykiska åkommor, så är nog de flesta medvetna om att hjälpen finns inte inom räckhåll. Man får helt enkelt inte tid varken till läkarbesök eller terapeuter.
Tar vi sedan den skara människor som faktiskt med de flesta anhörigas redovisning kan klassas som psykopater eller med andra personlighetsstörningar. Så kan nog samtliga närstående intyga att, de blir varken trodda eller får hjälp. Som anhörig kan du inte söka hjälp, det måste den sjuke själv göra.
Så vem ska ge och hur ska man få en diagnos eller ens hjälp till den sjuke personen?
Den som levt eller lever i ett förhållande där det förekommer våld i nära relation, oavsett om den är psykisk eller fysisk. Kan förmodligen vittna om personlighetsstörningar ofta kombinerad med alkohol eller droger.
Vad kom först hönan eller ägget?
Såväl i rättegångar som i media, hör man just typ, blir förändrad när h*n dricker. Men många dricker för att få utlopp och i sitt tycke giltig orsak för sitt beteende.
Den just nu uppmärksammade 27-åringen, har även blivit våldtagen som barn. Förskräckligt, men kommer alla onormala beteenden från barndomen?
I detta fall kan det inte råda några tveksamheter om att sjukvården brustit i sitt ansvar, även om vård eller eftervård sker på frivillig basis. Mannen har en diagnos, man är medveten om att det varit oroligt under försöksutskrivningen och som läkare måste man vara medveten om att medicinering är A&O. Att då nonchalera att en sjuk människa inte kommer på avtalade besök, att inte ta mer på allvar då anhöriga larmar, måste väl ändå ses som grov försumlighet.
Men om vi vill ha ett samhälle fritt från människor som faktiskt har ett sjukligt beteende eller är i behov av akut psykriatrisk hjälp. Då måste man börja lyssna till omgivningens rop på hjälp och varningssignaler. Det är människorna runt omkring som sitter med fakta, men vilken i sjukvården bryr sig om det?
Hur många mord, självmord och grov misshandel måste till innan beslutshavarna inser problematiken?
Andra bloggar intressant om: psykvård, personlighetsstörning, sjukvård, samhälle, politik, allmänt
28 Jan-2007 at 12:41
Det alldeles galet som psykvården fungerar (eller inte fungerar) nu för tiden!
Det blir bara svårare och svårare att komma till läkare………….och när man blivit så nergången som denna 27 åring så begriper man inte själv att man behöver hjälp!
Det måste gå att fånga upp dessa personer tidigare!
28 Jan-2007 at 16:08
Tack för ett sakligt och bra inlägg i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
28 Jan-2007 at 22:38
Men vilken i sjukvården bryr sig om det skriver du,jo vi är många som bryr oss,men vad hjälper det undrar man ibland.Jobbar själv som Mentalskötare i Köpenhamn sedan åtta år tillbaka,på en låst avd med 10 platser och väldigt ofta med överbeläggning,och det är just/ofta detta som är problemet.Man tvingas flytta pt till öppna avd eller skriva ut dom innan de är färdigbehandlade för här finns inte platser nog.Läkarna har ett helvete med att tvingas skriva ut de som är minst dåliga,fast dom inte vill,och vi vet att dom är tillbaka inom en vecka.Så ser vår verklighet ut.man blir ledsen när man läser hur jävla dåliga vi skulle vara på att utföra vårt jobb,men vi har kompetensen,tro mig.Det är inte personal och läkare som år efter år skär ner inom psykvården.De senaste 10 åren har vi haft Socialdemokrater vid makten,som hela tiden pratat om hur bra sjukvården är i Sverige,och det är klart,säger man det tillräckligt många gånger så tror man kanske på det själv.Nej ge oss de resurser vi behöver.
28 Jan-2007 at 22:51
Gert, faktiskt om du hade läst mitt föregående inlägg
så handlade det om att INTE politiker tar detta på allvar och inser problematiken!
Men, faktiskt, precis som du säger ni ‘tvingas’ skriva ut människor som inte borde vara utskrivna. Med andra ord så är det där ni gör fel, för då påvisas inte allvaret i i platsbrist och som följd personalbrist.
Så länge man på något sätt ser till att det flyter på (oavsett vilket yrke det är) så blir det aldrig några förbättringar utan hela tiden så kommer chefer, myndigheter, politiker osv. att sakta men säkert minska in på resurser för de märker ju att det lyckas och fungerar ändå.
Det kan aldrig bli bättre/sämre än vad man tillåter det att bli och så länge man accepterar så har man tigit och samtyckt.
29 Jan-2007 at 8:57
Alter ego
Det är att göra det väldigt enkelt att så länge man accepterar så har man tigit och samtyckt.Jag har inte påstått att det är rätt att skriva ut,eller flytta pt som inte är färdigbehandlade.
Alter Ego,Det spelar ingen roll hur mycket vi skriker och inte acepterar och sitter till samtal med chefer.Jag och mina kolleger har skrikit högt de senaste åtta åren,detta är vår verklighet.Platsbristen påvisas varje dag.Sitter själv också som säkerhetsrepresentant i vår avd.
När Anna Lind mördades så riktades blickarna mot psykvården,och då trodde jag att man skulle inse vilka problem psykvården hade.Då tillsattes en utredningen som senare sa att psykvården fungerade bra,vilket jävla skämt.
Men varje gång de talas om psykvården,så är det alltid de som jobbar med det som skall ta skiten när något händer.Jag vet inte med de ansvariga i Sverige,men i Köpenhamn är politikerna mycket medvetna om läget i psykvården,men inte får vi fler pengar,eller fler avd.I år skall vi spara 3,7 miljoner,och var tror du dom skall tas ifrån.Jo i varje pass som vi arbetar skall det skäras ner med en personal.
Och igen,ingen accepterar och tiger,men ingen lyssnar så ser den krassa verkligheten ut för oss som jobbar med det,och jag önskar ibland att fler fick se hur det såg ut.Detta kommer att bli mitt sista år,har börjat se mig efter nytt arbete som många av mina andra kolleger.
29 Jan-2007 at 9:42
Sedan så skall jag ta up ett annat problem som inte är så synligt.man läser ofta att psyksjuka negas vård,men många psyksjuka vill inte ha vård för dom menar inte att dom har problem.
Som lagen ser ut idag(fortfarande utifrån Danmark)så är psykiatrlagen skriven så att den skyddar pt på fel sätt.ta tex en som kommer,med tex polis och är psykotisk,kan neka att ta emot behandling med tvång,deras rättighet,då skall vi vänta i 14 dagar.Därefter skall läkaren ansöka hos något som heter ptklagonämden om att få starta behandling med tvång.Då skall de ta ett beslut,och kommer då till avdelningen för att prata med pt och då ta ställning till vad som skall ske,och nu kan det ha gått tre veckor.Alla som kan psykiatri vet att de som är psykotiska ha sina klara stunder,och det har hänt att läkarna har varit tvungna att utskriva pt för att ptklagenämden har menat att pt inte är psykotisk oavsett vad läkare och personal menat.Och även när vi fått rätt så menar vi att det går för långt tid innan behandlingen kommer igång.
Om man ändrat lagen,så hade man kommit igång fortare med behandlingen,pt hade inte behövt den långa inläggelsen,och där hade varit plats och tid att behandla de som behövde hjälp.
29 Jan-2007 at 11:12
Gert, jag vet inte om du missuppfattar mig, jag påstår inte att ‘fotfolket’ dvs. de som arbetar nära inpå patienterna bär skulden.
Detta är ett problem i en lång kedja som i toppen är politiskt och så är det inte bara inom psykriatrin.
Men fortfarande måste alla, inte bara du och dina medarbetare påtala fel så man ser att det är landsomfattande.
Jag vet också, hur knasigt det är att man inte lyssnar till anhöriga och den sjuke vill sällan ha vård själv.
29 Jan-2007 at 11:34
Ego
jag förstår vad du menar,för i grunden menar vi samma sak,och var problemet ligger,vi har bara olika infallvinklar:)),jag bara menar att det blir lite belastande att alltid läsa i tidningar om folks åsikt så fort det händer något,och nu menar jag inte din,för jag tycker att ditt inlägg är jättebra.
14 Apr-2007 at 20:06
Hej.
Intressant blogg du skriver. Jag tycker det är svårt att hitta skapliga bloggar på detta tema.
Jag skriver lite i det ämnet och den angränsande socialtjänsten.
Om du har lust, kolla gärna in hos mig på:
http://socialabloggen.blogdog.se/blog.html
Mvh
C