Jakten på de sjukskrivna blir värre och värre. Men att belöna läkare och därmed landsting för att inte sjukskriva sina patienter måste väl ändå gå mot all form av mänskliga rättigheter. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Phersson, säger enligt DN att de landsting som lyckas bäst med att sänka sjukskrivningarna och sjukskrivningstiden kommer att få extra bonuspengar.
– Bonuspengar till vad?

Tanken är säkert god, för förutsättningarna för pengarna skall vara att landstingen även ser till att patienterna får rehabilitering.
Men risken är stor att att det blir en snabbrehab, som inte alls räcker till. Har man ens tänkt tanken på att det skall finnas resurser? Redan idag är det köbildning för ev. rehabilitering för de som nyligen blivit sjuka, för att inte tala om alla tusentals människor som redan gått i åratal utan att komma in i något system.

Enligt de nya rekommentationerna som också kommer att läggas fram, så skall det finnas en mall för hur länge man får vara sjuk. T.ex. Vid akut hjärtinfarkt rekommenderas i normalfallet 14-28 dagars sjukskrivning på heltid och därefter lika länge på halvtid.
– Jag trodde i min enfald att alla människor reagerar olika på sjukdom och smärta. Även yrket måste väl spela in.

Vidare säger hon ”– Detta handlar om rekommendationer. Läkarna ska inte tvingas använda riktlinjerna, men de ska vara en vägledning,
– Jag utgår från att det fortsatt är läkaren som diskuterar sjukskrivningen tillsammans med patienten.”

Samtidigt som de nya riktlinjerna säger; Som tidigare beslutar Försäkringskassan om rätten till sjukpenning.

Med andra ord så har varken läkarens eller patientens ord något värde och jag skulle vilja se den läkare som går emot sitt landsting och inte spar in på sjukintygsutfärdandet.

Socialförsäkringsministern säger ”De ska ge stöd, hjälp och rehabilitering vilket också ingår i avtalet.”
Men om sjukvården inte har lämplig stöd och hjälp, det kan vara flera instanser som måste vara med i rehabiliteringen. Vad händer så?

En viktig faktor som våra politiker inte tycks inse är att många skulle bli hjälpta och rehabiliterade om de fick möjlighet till alternativa behandlingsmetoder och mediciner. Låginkomstagarna har ingen möjlighet att själva bekosta sådana behandlingar.

Jag tror detta kommer att bli ytterligare ett ogenontänkt förslag som kommer att få katastrofala följder när man inser att människor blir inte friska på beställning och allra minst om det inte finns tillräckligt med resurser som kan hjälpa den enskilda individen.

Andra bloggar intressant  om: , , , , , , ,