Rätt eller fel, brottsligt eller inte är domstolarnas sak att avgöra. Allt som oftast undrar jag vad som egentligen är sanning och fakta eller upplevda situationer och tolkningar. Det kan aldrig bli mer sanning än just aktivt inblandade parter. Därefter är det polisutredningars sammanställning till åklagare som blir gällande för ett åtal eller inte. Frågan jag ofta ställer mig är hur pass insatta åklagarna egentligen är i själva brottet och dess undersökningar. Att polis ‘samarbetar’ med åklagare under utredningstid är inte detsamma som att de är insatta i helhet.

Jag satt själv som åhörare i en rättegång för ett par veckor sedan. Jag var mer insatt och påläst i fallet än vad åklagaren var, som agerade mest som om det var första gången han ens tittade i papprena. Förundersökningen var bristfällig och åklagaren var snabb att lämna in stämningen som redan inom en vecka togs upp i domstol. Man kan lugn säga att jag ideligen satt och gapade och skakade på huvudet hur målet togs upp.

Nu läser man i media att en polisman blivit friad från dödsskjutningen av en 23-årig psykiskt sjuk man. Jag var inte där så jag kan inte uttala mig, däremot kan jag förstå föräldrarna som driver frågan vidare om ansvar. Grabben är död, så han kan inte uttala sig, däremellan var det å ena sidan föräldrarna som blev vittnen till händelsen och också var de som ringde efter hjälp. På andra sidan har vi motståndaren polisen och dennes vittnen som var tre kollegor, dvs. polismän. Jag ser det som tämligen osannorlikt att de skulle gå emot sin arbetskamrat i dennes vittnesutsago.
Polismän har också genom sitt yrke en större frihet och godtagbara skäl att försvara sig. Jag tror inte det blivit en friande dom om det hade gällt en privatperson som försökt ingripa mot den hotfulle sjuke ynglingen.

Jag kan bara spekulera utifrån vad jag läser i media och då finner jag förståss en del märkligheter. Förundersökningen verkar vara bristfällig. Familjen fick själva genom advokat driva målet till Hovrätten, vilket naturligtvis blir en personlig kostnad då åklagaren inte överklagade Tingsrättens friande dom. I Hovrätten la man tydligen fram nya bevis bland annat från en granne som ej tidigare vittnat samt ambulanspersonalen. Inte heller det hjälpte för att fälla den skjutande polismannen.

Tittar man på Expressens bild, av vad jag förmodar är en rekonstruktion, så verkar det lite besynnerligt att ett skott avlossats på det avståndet. Av fyra polismän så känner en sig så hotad att ett skott avlossas. Det tvistas om huruvida järmgrinden var öppen eller stängd vid tillfället, en järngrind som sägs ha varit orsak till att skottet träffade dödligt i magen i stället för på benet som polismannen siktade på. Huruvida skottet rikoschetterade mot en järngrind eller inte kan jag inte uttala mig om, men jag trodde att även poliser måste försäkra sig om att inte andra kan skadas vid utryckning eller agerande. Kulan skulle ju lika gärna kunnat ändra riktning och träffat någon helt oskyldig.
Man kan också tycka att fyra poliser som har batonger till hjälpmedel borde kunnat avväpna den förvirrade och agressiva ynglingen eller kanske använda pepparspray, om nu detta används eller fortfarande är i teststadiet.
Det minsta jag tycker är i alla fall att en polisman, som har ett yrke där det krävs lite mer än att impulshandla skall så lätt kunna ha lagen på sin sida genom nödvärnssituation och därmed gå fri från allt ansvar.

Andra bloggar intressant om: , , , , , , , ,