Vågar man ens yttra sig i ämnet utan att klassas som rasist eller få en tillhörighetsstämpel? Jag chansar och sticker ut näsan, för det är i sak man skall diskutera och inte i partitillhörighet. För att förtydliga det hela så är det väl bäst att poängtera att jag sympatiserar inte med något parti, jag kan tänka själv utan att bli styrd av någon annan.
Alla partier har något bra, problemet heter väl som så ofta, samarbetssvårigheter och att gå mot samma mål, dvs. i ett land där vi kan leva och må bra.

Historien SvD skriver om, hur en journalist på falska grunder, smygit sig in bakom SD:s kulisser för att granska och väcka reaktioner ser jag som plumpigt. Jag är ingen anhängare av dem, ändå tror jag inte deras politiska möten ter sig så mycket annorlunda än vad som sägs och debatteras i andra politiska sammankomster.
Hur många av oss , partipolitiska eller inte sitter inte vid kaffeborden och tycker till kring olika ämnen, det brukar gå livligt till så fort man diskuterar politik. Men att sedan stå för sina åsikter öppet är det inte många som gör.

Jag kan hålla med i tankarna kring invandringskostnaderna som en del i en helhet. Detta med tanke på hur regeringen just nu håller på att sanera kring alla människor som lever på allehanda bidrag, hur de skall få tusentals sjukskrivna och sjukpensionerade ut i arbetslivet igen. Till ett liv i arbetslöshet bland alla andra tusentals,  som faktiskt många är högutbildade men inte får något jobb.
Vi har haft  en öppenhet att välkomna invandrare och flyktingar i många år. Men till vilket samhälle? Vad erbjuder vi dem? – Ett liv i arbetslöshet och bidragsberoende. För att integrera dem i samhället, för att inte låta dem leva isolerade i glömska, så måste det till en massa resurser för att de ska bli en del i gemenskapen av vårt Sverige.

Jag ser det inte mer kränkande att tala om kostnader och problem med massinvandring, än den hetsjakt som nästan dagligen sker kring sjukskrivna och arbetslösa. Två grupper där även etablerade invandrare finns, men nu hör till den ‘svenska’ statistiken.

Jag vänder på frågan och undrar, är det humant att ta emot människor på flykt när det är så stort problem att ta hand om och integrera ( till självförsörjande ) de människor som faktiskt redan finns i Sverige, oavsett nationalitet?

Är det humant att ta emot människor, som får rota sig och inges hopp om en fristad med livskvalitet, för att sedan slänga ut dem efter månader eller år? Det tycks ju inte ens finnas resurser att hantera dessa flyktingärenden.

Diskussioner borde inte ligga på kostnader oavsett om det gäller flyktingar, sjuka, arbetslösa skola eller äldrevård. Diskussioner bör och skall ligga på HUR, löser man dessa problem i sakfråga!

Andra bloggar intressant om: , , , , , , ,