Du är vad du äter, finns ett tv program som heter och det ligger nog en hel del sanning i det. Jag skulle också apropå senaste tidens uppmärksammande på kränkningar, hot, och mobbing på nätet. Vilja påstå Du är som du beter dig.

Huvudpunkten tycks nu ligga på att vuxna skall ta ansvar för hur ungdomarna beter sig på nätet, lära dem vett och netikett . Numera handlar det inte bara om rena ‘självklarheter’, idag måste man ta in lagar och regler i sitt tänkande och handlande på nätet. Problemet är att internetmiljön kommer aldrig att kunna jämföras med verkliga livet. Föräldrar och vuxna kan aldrig lära barn och ungdomar något som de inte själva kan hantera och vet ‘spelreglerna’ kring.
Den vuxna generationen, har aldrig lärt sig lagar om förtal, kränkningar, hot etc. för det hör inte till vardagslivet. De vuxna måste först och främst lära sig den sociala miljö, internet faktiskt är för den är ingenting som livet utanför internetuppkopplingen.

Det är många vuxna som inte är vana att diskutera öppet eller umgås i stora vänkretsar, att då ta klivet ut till miljoner andra om än virituellt skapar för många en helt ny värld som både kan vara skrämmande, intressant och frustrerande. Kaoset uppstår för att man inte kan läsa in och förstå andra människors åsikter och tänkande. Man har inte lärt sig att tyda innehållet i det skrivna som helt saknar nyanser och gester.

Funktionshindrade skyddas inte av lagen, men det gör egentligen inte någon av oss. Utanförskapet som finns i verkliga livet, visar sig överallt på nätet. Att sk. nätmobbare kan härja fritt beror just på att ingen brytt sig om att tänka efter före. Sextrakasserier bland unga och mobbing, är bara en liten del i härvan.
Ordet Respekt, tycks för länge sedan vara glömt, men så länge inte de vuxna lär sig att ordet respekt och hänsyn, gäller även i det mer anonyma samhället internet. Så kommer hoten att växa sig större, än vad som kan hanteras. Jag skulle vilja påstå att, som man själv beter sig på internet, återspeglar nog till största delen hur man tänker och agerar även i det privata livet, fast där har man oftast de mänskliga spärrarna som stoppar en från hastiga impulser. Vårt sociala arv, för vi över till våra barn, men internets sociala regler måste vi alla forma gemensamt för det är ett helt nytt fenomen. Det kan aldrig bli fred om den inte först blir vapenvila.
Frågan är om man själv ska vänta på att ändra beteende tills någon annan tar första steget?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,