Det är lätt att sitta i regerings- och bestämmande position om man räknar efter eget huvud och inte tar med fakta eller helhet.
Som vanligt så handlar det egentligen inte om att förbättra för Sverige som helhet, det är snarare en omfördelning av pengapåsar och vilket statistikkonto som behöver förbättra sina resultat.

Igår skrev jag om den ekonomiska situationen för en stor grupp människor. Aftonbladet kör sin artikelserie att man inte kan leva på sin heltidslön. De visar på de 25 sämt betalande yrkesgrupperna. Enligt deras prognos 512 980 svenskar arbetar i de yrkena, tre av fyra är kvinnor. Vi pratar också om människor som kanske arbetat hela sitt liv med detta yrke.

Jag tittade hos LO hur lönerna såg ut hos kommunalanställda och landstingsanställda. Jag förmodar att statistiksiffrorna grundar sig på människor som är med i facket, alltså kan antalet låg- mellaninkomsttagare vara mycket högre. Så jag förstår inte hur tokigt man har räknat, när det sk. jobbavdraget slagit så fel enligt uppgift i Metro.
”– Det finns ingen klockren definition. Men vi drog gränsen omkring 23 000–24 000 kronor, säger Hans Lindblad” Medan det enligt Metros uträkning snarare ligger kring 31000 kr.

Visst skall det löna sig att arbeta, men faktum är att, för allt för många människor så gör det inte det. Jag skrev redan i augusti om detta med varför människor tar sk. svartjobb, de klarar sig inte på inkomsterna.

Egentligen vore det väl inte så svårt att inse vilka människor som behöver mest skattesänkningar. Enligt socialtjänstlagen så finns det ett sk. existensminimum för att få försörjningsstöd. Detta utgår från Konsumentverkets beräkningar vad som anses som nödvändig livsföring.
Gick man efter dessa beräkningar, så skulle man snart inse att under dessa inkomster, så skulle man inte behöva betala någon skatt alls. På så sätt skulle man också få bort systemet och kostnaderna med bostadsbidrag. Pengar som pengar, oavsett om de heter skatt eller bidrag. Den ena enheten tar medan den andra ger.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,