Bloggdrottningen känner sig hotad

Inlägget är borttaget finns nu att läsa på

Resonerar.se

 

Länsstyrelse i konflikt kostar miljontals kronor

Inlägget borttaget, finns nu att läsa på Resonerar.se

 

Krig och religion går hand i hand

Inlägget borttaget, finns nu att läsa på Resonerar.se

 

Passa Er för sms nummer 72323

Inlägget är borttaget och finns nu att läsa på Resonerar.se

 

Media bloggar ändå är det ointressant

Bloggosfären är på tapeten igen, det är märkligt hur ofta just bloggar kommer upp som samtalsämne i media. Budskapet tycks vara att inget viktigt skrivs i bloggar, bloggare vill bara bli kända, det är dagböcker utan värde eller som Susanna Popova uttryckte sig i SvD igår Bloggosfären befolkas mest av andra bloggare.

Som kolumnist har hon då kanske dåligt med inspiration eftersom hon ändå skriver om bloggosfären. Läser bloggar gör hon tydligen också eftersom hon bl.a. hänvisar till Mickey J Barczyk och man förmodar att det inte är den enda bloggaren hon läser.

Möjligtvis kan det vara ett trick hon kör med Susanna, hon är väl medveten om att skriver man om bloggosfären så får man läsare och reaktion. ”Få grupper är så bra på att bevaka sitt territorium som bloggarna som vaktar bloggosfären.”

Att presentera siffror och statistik är inte så svårt, frågan är vad man går efter.

Men lika närvarande som bloggarna är, lika frånvarande är deras läsare. Bara 8 procent av Sveriges befolkning läser minst en blogg i veckan. Bland 15- till 19-åringarna läser en fjärdedel, bland dem över 50 år 1 procent

Intressant vore att veta hur många som ingått i undersökningen. Det är inte heller rimligt att räkna på hela Sveriges befolkning. För att få fram siffror bör man räkna på ålder från läskunning och om människor ens har en dator eller internet. Mig har ingen frågat, har någon frågat dig? Sen är jag övertygad om att många läser bloggar men vet inte om det för de kanske inte begriper vad en blogg är.
Nya bloggar startas upp dagligen, den utvecklingen har gått med raketfart. Allt eftersom förändras också mångas sätt att blogga, från dagboks bloggande till att ge sig in i debatten i vad media skriver. Det visar sig ganska tydligt sedan Twingly gjorde sin entré, som jag skrev om förra veckan.

Om inte bloggosfären betydde något så skulle väl aldrig media själva börja blogga. Gomorron Sverige har även de diskuterat bloggosfären, jag missade det men Bisonblogg skriver bland annat att Aftonbladets Virtanen sagt ”Virtanen trodde att intresset för bloggar hade med viljan att visa upp sig och bli känd att göra”

-Jo, det kanske var rätt man att uttrycka varför han bloggar. Inte nog med att han bloggar för Aftonbladet, han har också en egen talkshow på myspace.

Jag säger som Frihetens Vingar ”Det är synd om journalisterna”. För de, eller kanske rättare sagt deras arbetsgivare, har nog insett att just bloggosfären är något man måste ta hänsyn till idag. Det är ganska så genomskinligt, för sist ut är DN som vill ha sin fot med i bloggosfären och startar upp nya medarbetare som skall blogga och för att alla skall hitta dem har de fått en egen sida. Tittar man på ämnena de ska skriva om så finns det redan gott om bloggare som skriver om detta på ett utomordentligt och utförligt sätt. Kulturbloggen t.ex. vi är många som läser henne.

Men man skall inte dra alla journalister och mediafolk efter samma kam. Martin Jönsson är en av de få som verkar begripa, att bloggosfären är här för att stanna. Jag skulle vilja påstå att just bloggare visar vad demokrati är, ett utmärkt medel för att medborgarnas röster gör sig hörda.

Om bloggosfären räknas som en elitstudiecirkel, som Popova uttryckte sig, då är det nog dags att såväl media som våra politiker börjar analysera vad bloggarna skriver om. För är det någon som analyserar och går in på djupet av ämnen, så är det just bloggarna. Här finns djupet, sanningen och livet långt mer ingående än vad en mediaartikel någonsin kommer att få fram och jag tror att det är därför media själva ger sig in i bloggosfären för idag räcker det inte med bara en tidningsartikel.

Andra bloggar intressant om: bloggosfären, susanna popova, bloggar, media, bloggning

 

Webmedia vill ha bloggjournalistiken

Inlägget är flyttat till Resonerar.se

 

Det folket vill läsa blir medborgarjournalistik

Tidningarna skapar rubriker för att sälja lösnummer. Huruvida  artiklarna innehåller sanning, fakta eller förvanskade tolkningar, det vet bara de inblandade.
Tidigare har tidningar haft egenvälde och full kontroll över vad som skrivs, till och med på debattsidorna som tidigare var vanliga människors enda chans till läsarmedverkan.

Så dundrade bloggosfärens utveckling fram i raketfart. Knappast trodde de traditionella medierna att det skulle bli något hot mot deras egna artiklar. Men numera finns det nog inte en tidning som inte har egna bloggare, oavsett om de är journalister, kolumnister eller vanligt anställda. Behovet att tycka till på ett annat sätt än i traditionella förkortade och vinklade artiklar och notiser, finns konstigt nog också hos media.

De som känner sig hotade av bloggosfärens framfart och betydelse tycks vara journalisterna själva om man får tro eller tolka, Pnina Yavara Molin, som i en debattartikel i journalisten.se skriver,
”Vad händer med trovärdigheten när journalistens professionella nyhetsvärdering och källkritik försvinner? Och vad händer med etiken?” och avslutar med ”Jag säger inte att all läsarmedverkan är av ondo. Jag säger bara: låt oss vara rädda om vår trovärdighet. Den är vår största tillgång.”

Ärligt, just trovärdighet, är en av de saker jag mer och mer saknar när jag läser tidningar. Nyhetsvärdering, anser jag dessutom att det är målgruppen som avgör, dvs läsarna. För mig har bloggarna och dess skribenter ett stort värde. Dels får man på ett demokratiskt sätt en dialog kring aktuella ämnen och för det andra så får man många gånger faktiska livshistorier bakom rubrikerna man kunnat läsa i tidningar.

Bloggarna är en viktig del av vårt samhälle kalla det medborgarjournalistik eller läsarsamverkan. Man behöver inte ha en journalistutbildning för att ha något viktigt eller bra att säga. Lika lite som en bilmekare behöver vara utbildad bilreparatör för att göra ett bra jobb. Känner journalister sedan en rädsla för att en vanlig medborgare lyckats gräva fram något eget, som t.ex den nu omdebatterade Magnus Ljungkvist med bloggen Magnus Tankar då ska de nog snarare tänka om och inse att tiderna förändras, ingen och inget består. Även journalister måste hänga med i vad folket vill läsa.

Jag säger som Metro kolumnisten Erika Augustinsson ”Bloggar är enda ljuset på mediahimlen”

Knuff bloggar om: medborgarjournalistik, läsarmedverkan, bloggosfären, media, journalism, bloggning, bloggar

 

Federley blir bara ”en annan”

Knappt hinner nyheten lägga sig att Sofia Appelgren nu sålt sin salladsbar i Göteborg. Förrän nästa nyhet kommer, CUF-ordföranden Fredrick Federley, som inte blev accepterad som köpare av Wild´n Fresh, då Sofia inte ville göra sin salladsbar till ett politiskt jippo. Meddelar istället att han startar upp en egen salladsbar vid Stureplan.

Fredrick säger lägligt just till SvD, som skrivit mycket om salladsbaren, att hans bar kommer att heta ”En annan salladsbar”
Jag ser det inte som annat än ett PR jippo, dels att ta det namnet som förmodligen aldrig kommit på tal om det inte varit så mycket skriverier om blockaden utanför Wild´n Fresh sedan i december. Men Federley passar också på att tala om att inte heller hans salladsbar kommer att teckna något kollektivavtal.

Det är väl inte för inte han öppnar en salladsbar tillsammans med pr-kvinnan Dominika Peczynski.

Andra bloggar om: salladsbar, sofia appelgren, fredrick federley, blockad, kollektivavtal, samhälle, politik, SvD

 

Salladsbaren såld – facket vann

Med dagens arbetslöshet, så får man vara glad om man har ett jobb. De vågade försöker se en utväg genom att starta eget. Att vara ensam- eller fåmansföretagare idag är inte lätt.

Det gör mig fruktansvärt upprörd att fackföreningar då skall jaga livet ur ägaren och se till att de istället lägger ner eller säljer sitt företag. Att sätta ett litet företag i blockad, månad efter månad för att man inte vill skriva på ett kollektivavtal tycker jag är höjden översittarfasoner. Att vara fackligt ansluten ska vara frivilligt, likväl som om man är med i Hyresgästföreningen eller inte. Som hyresgäst betalar jag redan en förhandlingsavgift i hyran, så jag anser inte att jag har någon anledning att lägga ut en sådan extra kostnad som en medlemsavgift innebär.

Ett småföretag som ändå flyter och har nöjda anställda, vilka i detta fall inte ens var fackligt anslutna, ska de då tvingas ta denna extrakostnad?

Salladsbaren är nu såld men eftersom Sofia inte säger till vem och när ägarskiftet tar vid så står blockaden fast. Maffiafasoner är vad det är tycker jag. Jag vet inte hur många anställda hon hade, men låt säga att nya ägarna tänker driva detta som familjeföretag. Ska man jaga dessa också? de som jobbade kanske inte heller får någon chans att fortsätta.

Hur många andra fackförbund jagar sina småföretagare? Jag känner flera som inte har några kollektivavtal i olika branscher.

Trakasserier är vad Hotell- och restaurangfacket, sysslar med och det finns väl lagar mot det också. Ibland undrar jag om det inte vore bättre om vi inte hade fackföreningar som styrde kollektivavtalen. De som drabbas är oftast låg- och medelinkomstagarna och när man inte kommer överens så utlyser man strejk.

Göran Ennerfelt säger, det har nu blivit uppenbart även för allmänheten att det råder oenighet om vem som ska bestämma i arbetsgivarnas led, Svenskt Näringsliv eller förbunden.

Ja det är knappast de vanliga knegarna, de som bråkar är de som inte känner av kronor och ören i plånboken utan de som sitter med miljonlöner och fallskärmsavtal.

Andra bloggar intressant om: fackförening, strejk, blockad, salladsbar, svenskt näringsliv, politik, samhälle, löner

 

Finansministern gissar siffror

Det är lätt att sitta i regerings- och bestämmande position om man räknar efter eget huvud och inte tar med fakta eller helhet.
Som vanligt så handlar det egentligen inte om att förbättra för Sverige som helhet, det är snarare en omfördelning av pengapåsar och vilket statistikkonto som behöver förbättra sina resultat.

Igår skrev jag om den ekonomiska situationen för en stor grupp människor. Aftonbladet kör sin artikelserie att man inte kan leva på sin heltidslön. De visar på de 25 sämt betalande yrkesgrupperna. Enligt deras prognos 512 980 svenskar arbetar i de yrkena, tre av fyra är kvinnor. Vi pratar också om människor som kanske arbetat hela sitt liv med detta yrke.

Jag tittade hos LO hur lönerna såg ut hos kommunalanställda och landstingsanställda. Jag förmodar att statistiksiffrorna grundar sig på människor som är med i facket, alltså kan antalet låg- mellaninkomsttagare vara mycket högre. Så jag förstår inte hur tokigt man har räknat, när det sk. jobbavdraget slagit så fel enligt uppgift i Metro.
”– Det finns ingen klockren definition. Men vi drog gränsen omkring 23 000–24 000 kronor, säger Hans Lindblad” Medan det enligt Metros uträkning snarare ligger kring 31000 kr.

Visst skall det löna sig att arbeta, men faktum är att, för allt för många människor så gör det inte det. Jag skrev redan i augusti om detta med varför människor tar sk. svartjobb, de klarar sig inte på inkomsterna.

Egentligen vore det väl inte så svårt att inse vilka människor som behöver mest skattesänkningar. Enligt socialtjänstlagen så finns det ett sk. existensminimum för att få försörjningsstöd. Detta utgår från Konsumentverkets beräkningar vad som anses som nödvändig livsföring.
Gick man efter dessa beräkningar, så skulle man snart inse att under dessa inkomster, så skulle man inte behöva betala någon skatt alls. På så sätt skulle man också få bort systemet och kostnaderna med bostadsbidrag. Pengar som pengar, oavsett om de heter skatt eller bidrag. Den ena enheten tar medan den andra ger.

Andra bloggar om: anders borg, alliansen, regeringen, jobbavdrag, skatter, samhälle, politik, ekonomi, existensnorm, löner

 

Faktum, klass 4 samhället det blundas för

Vad var det jag sa, ett ord jag får använda allt som oftast och jag avskyr det. Aftonbladet har börjat en artikel serie om kvinnor i yrken där lönen är så låg att man inte kan leva på den, som om det vore någon nyhet. Men rätt ska vara rätt det är inte bara kvinnor som drabbas, det finns män också i dessa yrkesgrupper.

Eva 51, tjänar bara 600 kr mer än en nyanställd 20-åring. Hon klarar ekonomin då hon också lever på sin 20-årige sons bidrag.
Anja 46, måste ha fem extrajobb för att klara ekonomin och vi talar inte om människor som lever över sina tillgångar. Nej vi talar om en stor skara människors verklighet.
Anja, skulle tjäna 100 kr i månaden på att söka socialbidrag istället för sina extrajobb. Just denna 100-lapp är vad Konsumenverket höjde årets beräknade hushållskostnader med. En budget som används som underlag för försörjningsstöd.

Jag skrev om detta redan i början av december, det var innan alla förändringar trädde i kraft.

I ett annat inlägg gav jag ett exempel ( det här var innan nyår och alla förändringar )

Nedanstående exempel, går hand i hand med Aftonbladets artiklar om människor som arbetar heltid, men kan inte klara sig på sin lön. Skillnanden är att jag i exemplet refererar till människor som är långtidssjukskrivna, arbetslösa, pensionärer mfl. som inte fick ta del av skattesänkningar men fick däremot extra kostnader detta år.

Frågan man kan ställa sig är VAD är livskvalitet?

I mitt exempel tar jag en vuxen och två tonårsbarn

Gemensamma hushållskostnader för 3 personer är 1.160 kr ( förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och TV-licens mm)

Dagstidning snitt 160 kr/mån

Tele abonnemang 125 kr/mån

Tv- licens 165 kr/mån

Sen tillkommer, själva samtalen och de flesta har idag även mobiltelefon och ett bredbandsabonnemang. Låt säga att man vardera har ett kontantkort på 100 kr/mån, ett bredband för 200kr, lågt räknat, vanliga telefonen används för 100 kr /mån. Då har man 100 kr kvar att köpa förbrukningsvaror för.

Personliga kostnader (Livsmedel alla måltider, Kläder/skor, Fritid/lek, Hygien. För barn/ungdom ingår även försäkring )
Vuxen är 2.640 kr

Barn1, 11-14 år är 2.270 kr

Barn två 15-18 år är 2.550 kr

Totalt skall familjen klara sig på 8.620 kr

( observera att det finns inga som helst tankar på pensionsförsäkringar, semester, oförutsedda utgifter eller annat sparande )

Utöver denna riksnorm, så får man lägga till skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring och medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Eftersom många lever på sjukpenning, pension och a-kassa, så räknar vi bort arbetsresor. För ungdomar är inte heller busskort giltigt och i de personliga summorna finns inte utrymme för busskort, så det blir svårt för dem att ta sig till ev. fritidsaktiviteter eller ens skola om de går i gymnasie.

Mitt räkneexempel

Sjukpenning 11. 250 kr 375 kr netto / dag ( räknar på högsta 521 kr brutto, vid arbetslöshet, övriga grundbelopp är lägre ) Högsta brutto är nu 2007, 486 kr

Bostadsbidrag 2.000 kr

Studie/bbd 2.100 kr

Underhållsstöd 2546 kr

Intäkter totalt 17.896 kr

minus riksnorm – 8.620 kr

= 9. 276 kr

Hyra – 6400 kr

Fackavg. -250 kr

El – 600 kr

hemförsäkr. – 75 kr

Totalt 7.325 kr ( nu var detta bara ett snitt och många har högre kostnader än så )

Nu låter det ju alldeles förträffligt att få ca 1.900 kr över varje månad.

Men man skall då ta i beaktning att ett hushåll har bra mycket mer kostnader än vad som ingår i denna riksnorm, som anses vara det lägsta man kan klara sig på. Man kan inte ha några försäkringar, skulder, semestersparanden eller ens låta barnen ha någon som helst livskvalitet i deras mått mätt. Jag har inte ens tagit med buss eller bilkostnader, trots att Konsumentverkets priser baseras på att man kan storhandla på en lågprisaffär.

Summorna är idag lägre än så här och kostnaderna mycket högre, efter Alliansens åtstramningspolitik. Det är många som går på knäna men ännu inte sökt socialbidrag.

Andra bloggar intressant om: försörjningsstöd, existensminimum, ekonomi, samhälle, lönesättning, politik, alliansen,

 

Mode(re)rat arbetslösheten

Regeringen och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, lämnade idag över propositionen ”Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken m.m.” till riksdagen. De förändrade reglerna för arbetslöshet m.m. är tänkt att börja gälla i sommar. Det är märkligt hur vissa förslag kan börja gälla med så kort varsel medan andra propositioner tar hur lång tid som helst innan hela kedjan är klar.

Att moderaterna ser arbetslösa och långtidssjukskrivna som parasiter, det har framgått klart och tydligt förut. Jag köper inte resonemanget att det var detta budskap man gick till val på. Nej som vanligt ( gäller alla partier ) så bäddar man in förändringar i något luddigt budskap, men vi väljare får aldrig reda på hur förändringarna skall ske och bekostas.
Med tanke på den snabba förändringen i A-kasse avgiften, så lär de ha planerat detta innan de kom till makten, men valde att inte upplysa väljarna.
Folket vill ha en förändring, men Rom byggdes inte på en dag, inte heller kan man så tvärt ändra människors livsföring utan att det får katastrofala följder för en stor grupp människor, framförallt de som redan är sjukskrivna eller arbetslösa.
Den 5 mars, så försämrades även ersättningen för de som varit arbetslösa 200 dagar.

Det låter så enkelt när Littorin enligt DN, säger ”Min utgångspunkt är att det är alltid bättre att ha en fot på arbetsmarknaden” Jag tror inte vår arbetsmarknadsminister begriper, att det finns inte arbete för alla, när han säger ”- Man måste kunna söka ett lämpligt arbete även om det ligger på någon annan ort”

Vidare säger han enligt SvD, ”Arbetslösa måste också vara beredda på att söka andra arbeten än sådana de har erfarenhet av, enligt det nya förslaget.”  Säg mig, vilka jobb skall man konkurrera om när inte ens de som har en bra utbildning eller högskola får ett arbete?

På moderaternas egen websida, låter det inte muntert när de redovisar vad de kallar den breda arbetslösheten. Den nya modellen Nystartsjobb, har tydligen inte slagit igenom som regeringen hoppades på. Nej, arbetsgivare vill ha friska människor i tjänst.

Jag tvivlar också på att det kommer att bli någon förändring när man byter ut aktivitetsgarantin mot jobb- och utvecklingsgaranti. Den största skillnaden blir nog namnbytet.
Än värre lät det bli med det nya förslaget att arbetsgivare blir inte längre skyldiga att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen. Så varför ska man ens besvära sig med kostnaden att bilda en ny myndighet ”AMS och länsarbetsnämnderna avvecklas. Den nya myndigheten, Arbetsförmedlingen, bildas i stället”

Vilken förändring kommer härnäst? Blir det måhända förändringar i socialtjänstlagen? För jag är övertygad av att en stor del människor kommer att behöva söka försörjningsstöd för att klara sin livsföring.

Andra bloggar intressant om: Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister, arbetslöshetsförsäkring, politik, moderaterna, alliansen, a-kassa, arbetsmarknad

 

Kriminella entrévärdar utnyttjar brister i lagen

Lars Tonneman på Rikspolisstyrelsen, säger enligt SR att det finns brister i lagstiftningen eftersom dömda kriminella ordningsvakter som blivit av med sitt förordnande och därmed vaktbrickorna, istället blir entrévärdar.

Problemet är tydligen stort i storstäderna där många sk. entrévärdar är kriminellt belastade. Jag förstår faktiskt inte problemet!
En ordningsvakt utbildas genom polisen och får då ett lite bättre skydd för sin person i tjänst. Att ‘bråka’ med en ordningsvakt räknas som våld mot tjänsteman. Ordningsvakten själv har mer befogenheter än en vanlig gäst att ingripa vid bråk, de kan avhysa en person från stället och boja dem. Men dock endast ta till det våld som situationen kräver vid ett ingripande. Här finns nog det stora missbrukandet bland många av krogarnas ordningsvakter, inte nog med att de ofta är ‘biffiga’ i kroppsbyggnaden, till skillnad mot de flesta poliser, de utnyttjar många gånger övervåld eller sin makt i form av brickan för att sätta gäster på plats. Tålamod, konfliktlösning och psykologi tycks många av dem sakna.

Men om en vakt blivit av med sitt förordnande och istället används som krog/entrévärd, då har de ju inga befogenheter kvar utan blir enligt lagen lika ‘oskyddade’ som en gäst eller en servitris. Med andra ord får de varken bära batong eller handbojor och inte använda något våld.
Att de står kvar i dörren, skall väl snarare belasta krogägaren som väljer att ha kvar dem i någon form av tjänst. Man kan inte alltid skylla på brister i lagen, så länge som dörrvärden sköter sig så må det väl vara okej att denne står där. Har man avtjänat ett straff så är man ju fri, har man inte fått ett tillräckligt hårt straff för sin gärning så är det snarare straffskalan det är fel på.
Om däremot en fd. ordningsvakt, hamnar i bråk som entrévärd, så gäller ju samma rättsförfarande som för privatpersoner.

Huvudansvaret för säkerhet och krogmiljö bör ju ligga på ägaren. Men finns det inte tydliga regler så väljer de naturligtvis det enklaste och billigaste alternativet. Fanns det däremot regler om antalet utbildade ordningsvakter som måste finnas vid dörren på en nattclub utifrån öppningstider, krogstorlek och naturligtvis populäritet och region, så vore det inga större problem.
Likväl som man kan mista sitt utskänkningstillstånd av olika orsaker, så kan man lägga till säkerhetskrav utifrån antalet rapporterade incidenter.

Andra bloggar om: krogvärd, ordningsvakter, lagar, samhälle, krogar, lagstiftning

 

Hedersvåld måste vara en prioritet

I går var det internationella kvinnodagen, DN hade artikeln åtta generationer av framsteg för kvinnan. Att vi någonsin skulle bli jämlika männen ( om nu det är något att eftersträva ) tror jag aldrig kommer att ske.

Att det ska vara lika lön för lika arbete, ser jag däremot som en självklarhet. Likväl att man tar bort idiotier som att man får dyrare bilförsäkring om man är kvinna.

Det pratas mycket att pappor ska ha rätt att vara föräldraledig, att få delat barnbidrag, vårdnad osv. Det är klart att man skall ha lika ansvar, men ibland är det praktiskt omöjligt och då är det oftast kvinnan som får stå tillbaka och ta de ‘negativa’ aspekterna.

Internationella kvinnodagen är så olika i olika länder, vilket är helt naturligt. Men egentligen så handlar det om kvinnoförtryck och det är något som finns i alla länder.
I går kväll såg jag Insider som handlade just om hedersrelaterat våld och man blir inte förvånad av vad som framkommer.
Sveriges myndigheter har en enorm okunnighet vad gäller andra länders kulturer, vilkas problem automatiskt tas in i Sverige när vi tar emot människor från andra länder.
Sverige skall vara humana och ta emot flyktingar, men de glömmer den viktigaste delen, nämligen att integrera dessa personer i vårt samhälle. Att få männen att förstå att här har kvinnan och mannen lika värde ( ja inte bokstavligt talat) men de måste i många situationer släppa på sina invanda ‘traditioner’ medan detta i sin tur just skapar konflikter eftersom man då inkräktar på deras kulturer.
Hedersrelaterat våld är en ytterst viktig del i vår invandrarpolitik. Det skall inte bara uppmärksammas på Internationella kvinnodagen.

Det finns många nätverk som dagligen kämpar med insatser mot kvinnoförtryck i islam, mot hederskriminalitet, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord. Det är då helt förskräckligt att inte våra myndigheter samarbetar mer och tar in deras kunskaper i hur en stor del i vårt land faktiskt inte fungerar.

FN kritiserar Sverige mot att de inte tar kvinnovåldet på allvar. Allt ‘våld’ mot kvinnor måste stoppas med de resurser som krävs oavsett om det kallas hedersrelaterat eller våld i nära relation. Kosta vad det kosta måste, men det ÄR en prioritering som måste tas på allvar.

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, hedersrelaterat våld, politik, internationella kvinnodagen, samhälle, brott, kvinnofrid

 

Köpte tjänster för 25000 på Playahead via mammans VISA

Inlägget är flyttat till Resonerar.se