Finansministern gissar siffror

Det är lätt att sitta i regerings- och bestämmande position om man räknar efter eget huvud och inte tar med fakta eller helhet.
Som vanligt så handlar det egentligen inte om att förbättra för Sverige som helhet, det är snarare en omfördelning av pengapåsar och vilket statistikkonto som behöver förbättra sina resultat.

Igår skrev jag om den ekonomiska situationen för en stor grupp människor. Aftonbladet kör sin artikelserie att man inte kan leva på sin heltidslön. De visar på de 25 sämt betalande yrkesgrupperna. Enligt deras prognos 512 980 svenskar arbetar i de yrkena, tre av fyra är kvinnor. Vi pratar också om människor som kanske arbetat hela sitt liv med detta yrke.

Jag tittade hos LO hur lönerna såg ut hos kommunalanställda och landstingsanställda. Jag förmodar att statistiksiffrorna grundar sig på människor som är med i facket, alltså kan antalet låg- mellaninkomsttagare vara mycket högre. Så jag förstår inte hur tokigt man har räknat, när det sk. jobbavdraget slagit så fel enligt uppgift i Metro.
”– Det finns ingen klockren definition. Men vi drog gränsen omkring 23 000–24 000 kronor, säger Hans Lindblad” Medan det enligt Metros uträkning snarare ligger kring 31000 kr.

Visst skall det löna sig att arbeta, men faktum är att, för allt för många människor så gör det inte det. Jag skrev redan i augusti om detta med varför människor tar sk. svartjobb, de klarar sig inte på inkomsterna.

Egentligen vore det väl inte så svårt att inse vilka människor som behöver mest skattesänkningar. Enligt socialtjänstlagen så finns det ett sk. existensminimum för att få försörjningsstöd. Detta utgår från Konsumentverkets beräkningar vad som anses som nödvändig livsföring.
Gick man efter dessa beräkningar, så skulle man snart inse att under dessa inkomster, så skulle man inte behöva betala någon skatt alls. På så sätt skulle man också få bort systemet och kostnaderna med bostadsbidrag. Pengar som pengar, oavsett om de heter skatt eller bidrag. Den ena enheten tar medan den andra ger.

Andra bloggar om: anders borg, alliansen, regeringen, jobbavdrag, skatter, samhälle, politik, ekonomi, existensnorm, löner

 

Faktum, klass 4 samhället det blundas för

Vad var det jag sa, ett ord jag får använda allt som oftast och jag avskyr det. Aftonbladet har börjat en artikel serie om kvinnor i yrken där lönen är så låg att man inte kan leva på den, som om det vore någon nyhet. Men rätt ska vara rätt det är inte bara kvinnor som drabbas, det finns män också i dessa yrkesgrupper.

Eva 51, tjänar bara 600 kr mer än en nyanställd 20-åring. Hon klarar ekonomin då hon också lever på sin 20-årige sons bidrag.
Anja 46, måste ha fem extrajobb för att klara ekonomin och vi talar inte om människor som lever över sina tillgångar. Nej vi talar om en stor skara människors verklighet.
Anja, skulle tjäna 100 kr i månaden på att söka socialbidrag istället för sina extrajobb. Just denna 100-lapp är vad Konsumenverket höjde årets beräknade hushållskostnader med. En budget som används som underlag för försörjningsstöd.

Jag skrev om detta redan i början av december, det var innan alla förändringar trädde i kraft.

I ett annat inlägg gav jag ett exempel ( det här var innan nyår och alla förändringar )

Nedanstående exempel, går hand i hand med Aftonbladets artiklar om människor som arbetar heltid, men kan inte klara sig på sin lön. Skillnanden är att jag i exemplet refererar till människor som är långtidssjukskrivna, arbetslösa, pensionärer mfl. som inte fick ta del av skattesänkningar men fick däremot extra kostnader detta år.

Frågan man kan ställa sig är VAD är livskvalitet?

I mitt exempel tar jag en vuxen och två tonårsbarn

Gemensamma hushållskostnader för 3 personer är 1.160 kr ( förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och TV-licens mm)

Dagstidning snitt 160 kr/mån

Tele abonnemang 125 kr/mån

Tv- licens 165 kr/mån

Sen tillkommer, själva samtalen och de flesta har idag även mobiltelefon och ett bredbandsabonnemang. Låt säga att man vardera har ett kontantkort på 100 kr/mån, ett bredband för 200kr, lågt räknat, vanliga telefonen används för 100 kr /mån. Då har man 100 kr kvar att köpa förbrukningsvaror för.

Personliga kostnader (Livsmedel alla måltider, Kläder/skor, Fritid/lek, Hygien. För barn/ungdom ingår även försäkring )
Vuxen är 2.640 kr

Barn1, 11-14 år är 2.270 kr

Barn två 15-18 år är 2.550 kr

Totalt skall familjen klara sig på 8.620 kr

( observera att det finns inga som helst tankar på pensionsförsäkringar, semester, oförutsedda utgifter eller annat sparande )

Utöver denna riksnorm, så får man lägga till skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring och medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Eftersom många lever på sjukpenning, pension och a-kassa, så räknar vi bort arbetsresor. För ungdomar är inte heller busskort giltigt och i de personliga summorna finns inte utrymme för busskort, så det blir svårt för dem att ta sig till ev. fritidsaktiviteter eller ens skola om de går i gymnasie.

Mitt räkneexempel

Sjukpenning 11. 250 kr 375 kr netto / dag ( räknar på högsta 521 kr brutto, vid arbetslöshet, övriga grundbelopp är lägre ) Högsta brutto är nu 2007, 486 kr

Bostadsbidrag 2.000 kr

Studie/bbd 2.100 kr

Underhållsstöd 2546 kr

Intäkter totalt 17.896 kr

minus riksnorm – 8.620 kr

= 9. 276 kr

Hyra – 6400 kr

Fackavg. -250 kr

El – 600 kr

hemförsäkr. – 75 kr

Totalt 7.325 kr ( nu var detta bara ett snitt och många har högre kostnader än så )

Nu låter det ju alldeles förträffligt att få ca 1.900 kr över varje månad.

Men man skall då ta i beaktning att ett hushåll har bra mycket mer kostnader än vad som ingår i denna riksnorm, som anses vara det lägsta man kan klara sig på. Man kan inte ha några försäkringar, skulder, semestersparanden eller ens låta barnen ha någon som helst livskvalitet i deras mått mätt. Jag har inte ens tagit med buss eller bilkostnader, trots att Konsumentverkets priser baseras på att man kan storhandla på en lågprisaffär.

Summorna är idag lägre än så här och kostnaderna mycket högre, efter Alliansens åtstramningspolitik. Det är många som går på knäna men ännu inte sökt socialbidrag.

Andra bloggar intressant om: försörjningsstöd, existensminimum, ekonomi, samhälle, lönesättning, politik, alliansen,

 

Hedersvåld måste vara en prioritet

I går var det internationella kvinnodagen, DN hade artikeln åtta generationer av framsteg för kvinnan. Att vi någonsin skulle bli jämlika männen ( om nu det är något att eftersträva ) tror jag aldrig kommer att ske.

Att det ska vara lika lön för lika arbete, ser jag däremot som en självklarhet. Likväl att man tar bort idiotier som att man får dyrare bilförsäkring om man är kvinna.

Det pratas mycket att pappor ska ha rätt att vara föräldraledig, att få delat barnbidrag, vårdnad osv. Det är klart att man skall ha lika ansvar, men ibland är det praktiskt omöjligt och då är det oftast kvinnan som får stå tillbaka och ta de ‘negativa’ aspekterna.

Internationella kvinnodagen är så olika i olika länder, vilket är helt naturligt. Men egentligen så handlar det om kvinnoförtryck och det är något som finns i alla länder.
I går kväll såg jag Insider som handlade just om hedersrelaterat våld och man blir inte förvånad av vad som framkommer.
Sveriges myndigheter har en enorm okunnighet vad gäller andra länders kulturer, vilkas problem automatiskt tas in i Sverige när vi tar emot människor från andra länder.
Sverige skall vara humana och ta emot flyktingar, men de glömmer den viktigaste delen, nämligen att integrera dessa personer i vårt samhälle. Att få männen att förstå att här har kvinnan och mannen lika värde ( ja inte bokstavligt talat) men de måste i många situationer släppa på sina invanda ‘traditioner’ medan detta i sin tur just skapar konflikter eftersom man då inkräktar på deras kulturer.
Hedersrelaterat våld är en ytterst viktig del i vår invandrarpolitik. Det skall inte bara uppmärksammas på Internationella kvinnodagen.

Det finns många nätverk som dagligen kämpar med insatser mot kvinnoförtryck i islam, mot hederskriminalitet, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord. Det är då helt förskräckligt att inte våra myndigheter samarbetar mer och tar in deras kunskaper i hur en stor del i vårt land faktiskt inte fungerar.

FN kritiserar Sverige mot att de inte tar kvinnovåldet på allvar. Allt ‘våld’ mot kvinnor måste stoppas med de resurser som krävs oavsett om det kallas hedersrelaterat eller våld i nära relation. Kosta vad det kosta måste, men det ÄR en prioritering som måste tas på allvar.

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, hedersrelaterat våld, politik, internationella kvinnodagen, samhälle, brott, kvinnofrid

 

Livsverken blev hans död

Den 88-årige bonden började sitt liv som luffarpojke, ändå lyckades han i livet med kommunens ‘hjälp’, kan man tycka, ändå var det också de som fick honom att ta sitt liv.

Ikväll, kl. 20 visar SvT2, en förbluffande levnadshistoria, från fattigpojke till storbonde, kring Eric Sandlin, från fattigpojke till storbonde. Men är historien egentligen så förbluffande?

Jag tycker den snarare visar på ett sant stycke om Sveriges välfärd genom tiderna. Hur Sverige byggts upp av de människor som idag är gamla, men vilken värdighet och livskvalitet har de idag som tack för hjälpen?

Jag ser en röd tråd när jag läser artikeln, Eric började sitt liv som luffarpojke, när han var 5 år gammal vandrade han på vägarna med sin pappa och levde för dagen ” – Vi fick inte äta med drängarna. Vi var lägre, vi.” Till det kan jag idag jämföra alla våra uteliggare, en grupp människor som finns men syns allt för sällan på öppna platser, dessa ignoreras av samhället i stort och lever mest på allmosor av frivillighetsorgaissationers hjälpinsatser.
De drängar som då syftas på kan vi idag, se som alla människor som egentligen är önskvärda i samhället. För att andra rikare skall kunna arbeta, ha fritid och koppla av så behövs dessa hushållnära tjänster och ‘pigor’ som regeringen vill införa.

Bonden Eric, ”gråter när han berättar hur han, åtta år gammal, såldes på auktion till en bonde för tjugo kronor i månaden.
– Kommunen ägde mig, säger han.”

Det är lika men ändå annorlunda idag, kommunen ‘äger’ och styr en väldigt massa människor genom sociala insatser. Inte bara de som av någon anledning tvingas leva med socialbidragsförsörjning, de styr också över människors liv genom t.ex omhändertagande av barn. Barn vars liv kanske blir förstört för all framtid när banden till föräldrarna klipps på ett onormalt sätt. Medan för kommunen så är de inte mer än en akt bland många och de har oftast ingen större kontroll eller uppföljning till en återförening till hemmet.

För Eric, blev livet ändå rätt bra och han fick till slut bli arrendator och bygga upp ett stort jordbruk, men kommunen tackade honom genom att lägga ner gården och instället tänka på turism och inkomster, man byggde en stor golfanläggning på Erics livsverk.
Eric fick ytterligare en chans, kommunen såg nyttan av Erics kunskaper och gav honom en ny gård att bygga upp. I 33 år var hans insatser värda något, under hela sitt liv har han slavat för samhället, byggt upp och drivit en bit av Sverige.

Eric blev som oss alla äldre och han måste väl vara ett typexempel på att man inget är värd om man inte kan producera. Hans liv och insatser värdesattes inte på något sätt av den kommun som hela hans liv ägt honom. En dag kom bara beskedet ..

”– De sa: Nu kan du inte vara kvar. Det ska bli en golfbana.
Hans traktorer och redskap såldes på auktion och ännu en gång gick grävskopor och caterpillar loss på hans livsverk.”

Eric orkade inte mer, två livsverk skapade han, det tredje, sitt eget liv valde han själv att avsluta genom att skjuta sig två gånger, kanske som symbol för de två livsverken men framförallt ”han totalvägrade att bli ett vårdpaket” säger dottern och jag förstår honom. Någon tillit för kommunens ansvar och omsorg lär han inte ha haft i sitt liv.

Hur många andra människor liv och mående har kommunerna på sitt ansvar?

Eric borde hedras och aldrig glömmas !

 

Andra bloggar intressant om: samhälle, kommuner, fattigdom, livskvalitet, eric sandlin, dokumentär

 

Barnen drabbas, lagen glömde fakta

Det är bra med lagändringar och nya lagar som skall stärka skydd, mot t.ex kvinnor och barn. Men det vore väl då också på sin plats att någon i allt förarbete och alla procedurer som skall till innan lagar och ändringar kan genomföras också tänkte efter före.

Vi fick en färändring och tänkt förbättring när det gällde kvinnofridsbrott. Även kommunerna skall arbta mer aktivit för att våldsutsatta kvinnor får hjälp och stöd.
Till slut insåg man även att barnen är offer vad gäller våld i nära relation så den 15 november kom en ny lag som ger barn och ungdomar upp till 18 år att också få brottsskadeersättning, då de anses som offer.

Jag blir inte förvånad över att läsa 34000 fall av misshandel mot barn under 14 år och kvinnor polisanmäldes förra året.

Mellan 100000 och 200000 barn bevittnar våld hemma varje år, ­enligt Rädda barnen. Ändå har bara cirka 20 ansökningar om brottskadeersättning kommit in hittills.

Barnets vårdnadshavare kan ansöka om ersättning upp till två år efter brottet eller två år efter en avslutad rättslig process och även för brott som skett före den 15 november 2006, kravet är att det är polisanmält så att det finns dokumentationer.

Men här kommer problemet, som lagstiftarna tydligen förbisett. Har man delad vårdnad så måste även även den förälder som ­utfört misshandeln skriva under ansökningsblanketten för barnet. Gärningsmannen måste alltså ­bevilja att offret söker stöd.

Låter det logiskt?

Vill man skydda barnet så anser jag att vid en fällande dom så skall vårdnadsansvaret automatiskt bli enskilt. Frågan om delad vårdnad borde därefter få ansökas på nytt om föräldern i framtiden kan anses så pass rehabiliterad att den kan anses vara omsorgsfull och lämplig förälder. Föräldraskap är ingen rättighet, däremot har man en skyldighet som vårdnadshavare att se till att ens barn inte far illa. Med den lagstiftning som finns idag, blir istället barnet ett större offer, då en förälder inte kan skydda barnet mot psykisk och fysisk våld.
Kvinnorna kan inte ens skydda sig själva då förövaren har laglig rätt att hålla kontakt med och umgås med sina barn.

Källa: SvD 

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, barn, brottsskadeersättning, brottsoffer, lagar, rättsväsendet, politik, samhälle

 

Ännu ett offer vilar i frid

Det finns inga ord som kan få en död kvinna tillbaka, det finns inga samhällsinsatser som efteråt kan säga, vi borde ha agerat annorlunda. Det finns inga förmildrade omständigheter som att skylla på vi försökte men hon lyssnade inte.

 

En kvinna som lever i en värld där psykisk och fysisk våld är en del i vardagen har oftast tappat fotfästet i livet och kan inte själv ta sig ur hur gärna än hon vill. Det borde vara samhällets ansvar att se till att mannen inte kan agera ut sin ilska och frustration gång på gång, genom att man enkelt utfärda ett besöksförbud till sitt eget hem.

 

Kvinnorna skall inte själv behöva fly och som värst, behöva sätta livet till för att en gång för alla få bli fri sin baneman.

 

 

En port för dig tyst öppnats,

den stänges utan dån.

Dit leder alla vägar,

men ingen därifrån.

Tacksamma för allt det fina,

du alla omkring dig gav.

Gläds vi i sorgen åt din vila

som du nu lugnt och stilla tar.

~~~~~

 

Må sanning och rättvisa segra

 

 

Andra bloggar om: kvinnovåld, dödsmisshandel, våld, brott, kvinnorfrid, rättsväsendet, lagar, samhälle,

 

78-åring försvunnen sedan socialen låst henne ute

Att falla mellan stolarna i byråkratin är ett problem som många råkar ut för. Det är förskräckligt när det drabbar gamla förvirrade människor.

Lokalt gick efterlysningen ut av den försvunna 78-åriga damen redan i tisdags, men då endast med signalement. Nu framkommer det fram att kvinnan blivit vräkt från sin lägenhet. I måndagskväll gick socialjouren dit och bytte lås på lägenheten och lämnade den förvirrade kvinnan i trappuppgången.

Historien låter mer än märklig, ändå blir jag inte förvånad. Den 78-åriga damen är ‘lätt förvirrad’ vilket inte är onormalt vid hög ålder. Hon har bott i sin lägenhet i över 30 år, men på slutet tydligen missat att betala hyror.
Obetalda hyror rapporteras till socialtjänsten, som man då kan tyckas borde ta tag i situationen och inte vänta på ett vräkningsbeslut. Nu letar polisen efter henne, då hon varit spårlöst försvunnen i två dygn.

En granne försökte redan på måndagen ett par gånger att få socialtjänsten att visa förbarmande över kvinnan. Istället har nu socialtjänsten slarvat bort kvinnan sedan de låst henne ute från den lägenhet hon bott i över 30 år.

Norrköpings socialchefen för individ- och familjeomsorgen Åke Sandström, säger att de har inte gjort något fel då socialtjänsten bygger på frivillighet. De tycker sig ha gjort sitt efter att ha erbjudit den gamla kvinnan att bo på vandrarhotell. En kvinna som enligt grannarna är lite av en ensamvarg som knappt varit utanför sitt bostadsområde. Trygghet är väl en av de viktigaste faktorerna för en gammal människa som dessutom är lätt förvirrad. Istället har hon nu alla sina tillhörigheter inlåsta i lägenheten som hon inte själv kommer åt. Med sig har hon endast två handväskor.

Det kan tyckas ändå mer märkligt när man läser

Lägenheten har nu övertagits av socialtjänsten.
– Lägenheten ska renoveras och under tiden har kvinnan fått en tillfällig bostad. Därefter är det tänkt att hon ska flytta tillbaka, säger Hans Lockner.

Uppdatering 14.20  Kvinnan har förmodligen kommit till rätta och upphittats i Göteborg
skönt att hon verkar välbehållen, men det förmildrar  ju inte socialtjänstens märkliga agerande i detta fall.

Andra bloggar intressant om: socialtjänst, vräkning, samhälle, media, norrköping, äldrevård

 

Socialen betalar inte sina skulder

Inlägget flyttat, finns nu att läsa på Resonerar.se

 

Ohälsostatistik gör människor friska

Sjukskrivningarna minskar i landet. Med det sk. ohälsotalet som försäkringkassan numera kallar det för är inte detsamma som att människor blivit friskare.

Minskningen från 41,3 till 39,9 är den största under ett enskilt år sedan mitten av 1990-talet och motsvarar mer än 8 miljoner ersatta dagar, enligt ett pressmeddelande från Försäkringskassan

Under december fick 226 000 personer sjukpenning, det är 5,2 procent färre än ett år tidigare.

I januari får närmare 554 200 personer sjuk- eller aktivitetsersättning, vilket är 1 600 färre än under januari 2006

Detta är inte detsamma som att människor, framför allt de långtidssjukskrivna blivit friskare.

Försäkringskassan själv skall dra ner på personalstyrkan med 1400. Jag kan inte se hur man skall kunna bli effektivare med mindre personal såvida man inte per automatik ger avslag på sjukskrivningar redan när de inkommer.

Vem vill anställa dessa långtidssjukskrivna personer, som i botten kanske saknar i arbetsgivare?
I Norrköpings kommun är de inte ens önskvärda, där köper kommunen ut personalen skriver tidningen.

Att kommunen köper ut anställda är ett resultat bland annat av Försäkringskassans striktare tillämpning av regler. En person som varit långtidssjukskriven från sitt jobb kan bedömas ha arbetsförmåga, även om det kräver byte av yrke. Då godkänner Försäkringskassan inte sjukskrivningen längre

Det kommer alltid att vara människor som kommer i kläm. Egentligen är det nog ingen som bryr sig om människan eller dess hälsa. I samhället är det bara statistik och pengar som räknas.

Andra bloggar intressant om: försäkringskassan, ohälsa, samhälle, ekonomi, socialpolitik, långtidssjukskrivna

 

Kommuner får bakläxa, ny lag för utsatta kvinnor

Inlägget flyttat, återfinns nu på Resonerar.se

 

Sanering efter mördad kvinna

Inlägget är flyttat, finns nu att läsa på  Resonerar.se

 

Stöd William mot Försäkringskassan

Gör en god gärning stöd William 9 år i sina kanske, sista månader i livet. Det är inget tiggarbrev, men Försäkringskassan, socialförsäkringsnämnden och framför allt socialdepartementet måste se över sina rutiner.

William, en pigg 9-åring vars liv förändrades över en natt i november 2006. På aftonbladets blogg får vi följa hans och hans pappas kamp mot en tumör som sitter på hjärnstammen.

Aftonbladets bloggare är hjälpsamma och stödjande när det verkligen gäller. Även nu har man redan reagerat av vad Willliams pappa skrev i morse.

Har idag tillfällig föräldrapeng och söker vårdbidrag för Williams ökade merkostnader. Detta ska man ta upp i socialförsäkringsnämnden kanske i slutet av februari eller början av mars. För dem hinner inte snabbare och då säger lagen att man inte kan få TFP samtidigt utan ska isåfall leva på vårdbidraget både William och jag som är på ca 8400:- månaden. Att vi sen inte belastar sjukvården utan väljer att honom hemma sista tiden är inget man tar hänsyn till.

Samhället fungerar precis som Williams pappa uttrycker ” Det finns ingen medkänsla från försäkringskassan över den situation man är i och behöver hjälp med att inte behöva tänka på det ekonomiska så mycket.”

Bloggaren Linda med Bitterbloggen var den som först drog i gång denna kampanj.

Nu går bloggtelgrafen runt, med bloggare som vill påtala detta problem och stödja på något sätt. Även Aftonbladets bloggansvarige Sigge går ut med ‘nödropet’ Bloggvärlden reser sig för William.

Har du inte möjlighet att stödja ekonomiskt, kanske du kan skicka ett litet mail till beslutsfattarna att så här får det bara inte gå till i dagens välfärdssamhälle då alla skall ha rätt till ett värdigt liv med livskvalitet.

Williams pappa Tommy avslutar med orden

Men en sak är säker , den tid jag har med William kan inte köpas för pengar utan den tiden är ovärderlig. Allt annat kan ersättas men inte tiden med William.

Låt oss hjälpa till så de får den tiden i lugn och ro!

Sökord om: stödkampanj, försäkringskassan, vårdbidrag, samhälle, sjukdom, socialpolitik

Läs något intressant

 

Nyblivien pappa men inte juridiskt

Lilla Leon 2½ månad fick aldrig lära känna sin mor och lagarna gör att hans pappa måste strida om vårdnanden för sin son.

Leons mamma dog vid förlossningen av akut havandeskapsförgiftning. Ett barns födelse är i normala fall något föräldrarna längtar till och ser fram emot. Misstaget för dessa föräldrar var att de bara var sambos. Då blir automatiskt modern vårdnadshavare och hon måste godkänna faderskapet.

Nu finns inte modern vid livet och lilla Leon har ingen vårdnashavare, hans pappa får inte ta hand om honom.

I juridisk mening har pojken ingen vårdnadshavare för varken socialförvaltningen i Olofström eller tingsrätten har beslutat vem den tillfälliga vårdnadshavaren skall vara som kan skriva på ett faderskapsintyg.

Det är väl synnerligen märkligt att man kan utse vem som helst till tillfällig vårdnadshavare, bara för att skriva på ett intyg. Den tillfällige kunde väl lika gärna få vara pappan i detta fall som strider för att få rätten till sin lille son.

Ann-Christine Petersson, socialdirektör på länsstyrelsen i Blekinge, tycker att det är mycket allvarligt att Leon inte har fått någon vårdnadshavare ännu.

Personligen tycker jag det är mer allvarligt att en sambo och i detta fall en pappa som tar på sig vårdnadsansvaret inte får det omgående.

 Sökord  om: socialtjänst, lagar, samhälle, föräldraskap, politik, aftonbladet

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~