Finansministern gissar siffror

Det är lätt att sitta i regerings- och bestämmande position om man räknar efter eget huvud och inte tar med fakta eller helhet.
Som vanligt så handlar det egentligen inte om att förbättra för Sverige som helhet, det är snarare en omfördelning av pengapåsar och vilket statistikkonto som behöver förbättra sina resultat.

Igår skrev jag om den ekonomiska situationen för en stor grupp människor. Aftonbladet kör sin artikelserie att man inte kan leva på sin heltidslön. De visar på de 25 sämt betalande yrkesgrupperna. Enligt deras prognos 512 980 svenskar arbetar i de yrkena, tre av fyra är kvinnor. Vi pratar också om människor som kanske arbetat hela sitt liv med detta yrke.

Jag tittade hos LO hur lönerna såg ut hos kommunalanställda och landstingsanställda. Jag förmodar att statistiksiffrorna grundar sig på människor som är med i facket, alltså kan antalet låg- mellaninkomsttagare vara mycket högre. Så jag förstår inte hur tokigt man har räknat, när det sk. jobbavdraget slagit så fel enligt uppgift i Metro.
”– Det finns ingen klockren definition. Men vi drog gränsen omkring 23 000–24 000 kronor, säger Hans Lindblad” Medan det enligt Metros uträkning snarare ligger kring 31000 kr.

Visst skall det löna sig att arbeta, men faktum är att, för allt för många människor så gör det inte det. Jag skrev redan i augusti om detta med varför människor tar sk. svartjobb, de klarar sig inte på inkomsterna.

Egentligen vore det väl inte så svårt att inse vilka människor som behöver mest skattesänkningar. Enligt socialtjänstlagen så finns det ett sk. existensminimum för att få försörjningsstöd. Detta utgår från Konsumentverkets beräkningar vad som anses som nödvändig livsföring.
Gick man efter dessa beräkningar, så skulle man snart inse att under dessa inkomster, så skulle man inte behöva betala någon skatt alls. På så sätt skulle man också få bort systemet och kostnaderna med bostadsbidrag. Pengar som pengar, oavsett om de heter skatt eller bidrag. Den ena enheten tar medan den andra ger.

Andra bloggar om: anders borg, alliansen, regeringen, jobbavdrag, skatter, samhälle, politik, ekonomi, existensnorm, löner

 

Faktum, klass 4 samhället det blundas för

Vad var det jag sa, ett ord jag får använda allt som oftast och jag avskyr det. Aftonbladet har börjat en artikel serie om kvinnor i yrken där lönen är så låg att man inte kan leva på den, som om det vore någon nyhet. Men rätt ska vara rätt det är inte bara kvinnor som drabbas, det finns män också i dessa yrkesgrupper.

Eva 51, tjänar bara 600 kr mer än en nyanställd 20-åring. Hon klarar ekonomin då hon också lever på sin 20-årige sons bidrag.
Anja 46, måste ha fem extrajobb för att klara ekonomin och vi talar inte om människor som lever över sina tillgångar. Nej vi talar om en stor skara människors verklighet.
Anja, skulle tjäna 100 kr i månaden på att söka socialbidrag istället för sina extrajobb. Just denna 100-lapp är vad Konsumenverket höjde årets beräknade hushållskostnader med. En budget som används som underlag för försörjningsstöd.

Jag skrev om detta redan i början av december, det var innan alla förändringar trädde i kraft.

I ett annat inlägg gav jag ett exempel ( det här var innan nyår och alla förändringar )

Nedanstående exempel, går hand i hand med Aftonbladets artiklar om människor som arbetar heltid, men kan inte klara sig på sin lön. Skillnanden är att jag i exemplet refererar till människor som är långtidssjukskrivna, arbetslösa, pensionärer mfl. som inte fick ta del av skattesänkningar men fick däremot extra kostnader detta år.

Frågan man kan ställa sig är VAD är livskvalitet?

I mitt exempel tar jag en vuxen och två tonårsbarn

Gemensamma hushållskostnader för 3 personer är 1.160 kr ( förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och TV-licens mm)

Dagstidning snitt 160 kr/mån

Tele abonnemang 125 kr/mån

Tv- licens 165 kr/mån

Sen tillkommer, själva samtalen och de flesta har idag även mobiltelefon och ett bredbandsabonnemang. Låt säga att man vardera har ett kontantkort på 100 kr/mån, ett bredband för 200kr, lågt räknat, vanliga telefonen används för 100 kr /mån. Då har man 100 kr kvar att köpa förbrukningsvaror för.

Personliga kostnader (Livsmedel alla måltider, Kläder/skor, Fritid/lek, Hygien. För barn/ungdom ingår även försäkring )
Vuxen är 2.640 kr

Barn1, 11-14 år är 2.270 kr

Barn två 15-18 år är 2.550 kr

Totalt skall familjen klara sig på 8.620 kr

( observera att det finns inga som helst tankar på pensionsförsäkringar, semester, oförutsedda utgifter eller annat sparande )

Utöver denna riksnorm, så får man lägga till skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring och medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Eftersom många lever på sjukpenning, pension och a-kassa, så räknar vi bort arbetsresor. För ungdomar är inte heller busskort giltigt och i de personliga summorna finns inte utrymme för busskort, så det blir svårt för dem att ta sig till ev. fritidsaktiviteter eller ens skola om de går i gymnasie.

Mitt räkneexempel

Sjukpenning 11. 250 kr 375 kr netto / dag ( räknar på högsta 521 kr brutto, vid arbetslöshet, övriga grundbelopp är lägre ) Högsta brutto är nu 2007, 486 kr

Bostadsbidrag 2.000 kr

Studie/bbd 2.100 kr

Underhållsstöd 2546 kr

Intäkter totalt 17.896 kr

minus riksnorm – 8.620 kr

= 9. 276 kr

Hyra – 6400 kr

Fackavg. -250 kr

El – 600 kr

hemförsäkr. – 75 kr

Totalt 7.325 kr ( nu var detta bara ett snitt och många har högre kostnader än så )

Nu låter det ju alldeles förträffligt att få ca 1.900 kr över varje månad.

Men man skall då ta i beaktning att ett hushåll har bra mycket mer kostnader än vad som ingår i denna riksnorm, som anses vara det lägsta man kan klara sig på. Man kan inte ha några försäkringar, skulder, semestersparanden eller ens låta barnen ha någon som helst livskvalitet i deras mått mätt. Jag har inte ens tagit med buss eller bilkostnader, trots att Konsumentverkets priser baseras på att man kan storhandla på en lågprisaffär.

Summorna är idag lägre än så här och kostnaderna mycket högre, efter Alliansens åtstramningspolitik. Det är många som går på knäna men ännu inte sökt socialbidrag.

Andra bloggar intressant om: försörjningsstöd, existensminimum, ekonomi, samhälle, lönesättning, politik, alliansen,

 

Konsten att stjäla en utmärkelse

En guldspade är prestigepriset för grävande journalistik. Att man sen stjäl andras scoop finns det tydligen inga skrupler om. Expressen och dess journalister visar tydligt på dåligt omdöme, när man ens tänker tanken att ta emot priset.

Expressens chefredaktör, Otto Sjöberg säger

Nu har tidningens reportrar belönats med prestigefyllda journalistpriset Guldspaden. – Jag är stolt över de som jobbat med detta. Det grävande jobbet är ofta tungt och kräver tålamod

Med endast en liten notering påtalar man sanningen ”– Fast det var den ovanligt pigga socialdemokratiska bloggen Magnus tankar som var först med uppgiften, men juryn såg till helheten.”
Helheten har man knappast sett till, för då skulle Magnus varit den som varit med om att få pris, även om han inte är någon journalist, för utan hans inlägg som Expressen byggde sina artiklar på, skulle det inte ha blivit något pris!

Att media håller reda på vad som skrivs i bloggvärlden kan vi nog alla ta för faktum, dessutom när de nu börjat länka till inlägg så har de ändå lättare att hålla reda på vad som skrivs. Jag tvivlar på att juryn i Föreningen Grävande Journalister, har undgått att läsa vem som kom med det första scoopet i ärendet. DN skriver att De vann priset för sitt avslöjande om Maria Borelius privatekonomi, vilket blir en ren felaktighet. Medan SvD skriver mer sanningsenligt ”var med och fällde en minister”, vilket också  Martin Jönsson  med sin SvD blogg skrev om för ett par veckor sedan.

Rätt ska vara rätt tycker jag, utan så skulle media ha mycket mindre att skriva om!

Bloggen Magnus (Ljungkvist) Tankar är värd ett eget pris

Uppdatering: Läs också Jinges Inlägg om Guldspade skandalen, ett bra initiativ för att bevisa att bloggvärldens ord betyder något!

Andra bloggare Knuffar  intressant om: guldspade, magnus ljungkvist, maria borelius, bloggpris, scoop, media, bloggosfären

 

Mode(re)rat arbetslösheten

Regeringen och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, lämnade idag över propositionen ”Ytterligare reformer inom arbetsmarknadspolitiken m.m.” till riksdagen. De förändrade reglerna för arbetslöshet m.m. är tänkt att börja gälla i sommar. Det är märkligt hur vissa förslag kan börja gälla med så kort varsel medan andra propositioner tar hur lång tid som helst innan hela kedjan är klar.

Att moderaterna ser arbetslösa och långtidssjukskrivna som parasiter, det har framgått klart och tydligt förut. Jag köper inte resonemanget att det var detta budskap man gick till val på. Nej som vanligt ( gäller alla partier ) så bäddar man in förändringar i något luddigt budskap, men vi väljare får aldrig reda på hur förändringarna skall ske och bekostas.
Med tanke på den snabba förändringen i A-kasse avgiften, så lär de ha planerat detta innan de kom till makten, men valde att inte upplysa väljarna.
Folket vill ha en förändring, men Rom byggdes inte på en dag, inte heller kan man så tvärt ändra människors livsföring utan att det får katastrofala följder för en stor grupp människor, framförallt de som redan är sjukskrivna eller arbetslösa.
Den 5 mars, så försämrades även ersättningen för de som varit arbetslösa 200 dagar.

Det låter så enkelt när Littorin enligt DN, säger ”Min utgångspunkt är att det är alltid bättre att ha en fot på arbetsmarknaden” Jag tror inte vår arbetsmarknadsminister begriper, att det finns inte arbete för alla, när han säger ”- Man måste kunna söka ett lämpligt arbete även om det ligger på någon annan ort”

Vidare säger han enligt SvD, ”Arbetslösa måste också vara beredda på att söka andra arbeten än sådana de har erfarenhet av, enligt det nya förslaget.”  Säg mig, vilka jobb skall man konkurrera om när inte ens de som har en bra utbildning eller högskola får ett arbete?

På moderaternas egen websida, låter det inte muntert när de redovisar vad de kallar den breda arbetslösheten. Den nya modellen Nystartsjobb, har tydligen inte slagit igenom som regeringen hoppades på. Nej, arbetsgivare vill ha friska människor i tjänst.

Jag tvivlar också på att det kommer att bli någon förändring när man byter ut aktivitetsgarantin mot jobb- och utvecklingsgaranti. Den största skillnaden blir nog namnbytet.
Än värre lät det bli med det nya förslaget att arbetsgivare blir inte längre skyldiga att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen. Så varför ska man ens besvära sig med kostnaden att bilda en ny myndighet ”AMS och länsarbetsnämnderna avvecklas. Den nya myndigheten, Arbetsförmedlingen, bildas i stället”

Vilken förändring kommer härnäst? Blir det måhända förändringar i socialtjänstlagen? För jag är övertygad av att en stor del människor kommer att behöva söka försörjningsstöd för att klara sin livsföring.

Andra bloggar intressant om: Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister, arbetslöshetsförsäkring, politik, moderaterna, alliansen, a-kassa, arbetsmarknad

 

Hedersvåld måste vara en prioritet

I går var det internationella kvinnodagen, DN hade artikeln åtta generationer av framsteg för kvinnan. Att vi någonsin skulle bli jämlika männen ( om nu det är något att eftersträva ) tror jag aldrig kommer att ske.

Att det ska vara lika lön för lika arbete, ser jag däremot som en självklarhet. Likväl att man tar bort idiotier som att man får dyrare bilförsäkring om man är kvinna.

Det pratas mycket att pappor ska ha rätt att vara föräldraledig, att få delat barnbidrag, vårdnad osv. Det är klart att man skall ha lika ansvar, men ibland är det praktiskt omöjligt och då är det oftast kvinnan som får stå tillbaka och ta de ‘negativa’ aspekterna.

Internationella kvinnodagen är så olika i olika länder, vilket är helt naturligt. Men egentligen så handlar det om kvinnoförtryck och det är något som finns i alla länder.
I går kväll såg jag Insider som handlade just om hedersrelaterat våld och man blir inte förvånad av vad som framkommer.
Sveriges myndigheter har en enorm okunnighet vad gäller andra länders kulturer, vilkas problem automatiskt tas in i Sverige när vi tar emot människor från andra länder.
Sverige skall vara humana och ta emot flyktingar, men de glömmer den viktigaste delen, nämligen att integrera dessa personer i vårt samhälle. Att få männen att förstå att här har kvinnan och mannen lika värde ( ja inte bokstavligt talat) men de måste i många situationer släppa på sina invanda ‘traditioner’ medan detta i sin tur just skapar konflikter eftersom man då inkräktar på deras kulturer.
Hedersrelaterat våld är en ytterst viktig del i vår invandrarpolitik. Det skall inte bara uppmärksammas på Internationella kvinnodagen.

Det finns många nätverk som dagligen kämpar med insatser mot kvinnoförtryck i islam, mot hederskriminalitet, tvångsgifte, incest, våldtäkt, misshandel och mord. Det är då helt förskräckligt att inte våra myndigheter samarbetar mer och tar in deras kunskaper i hur en stor del i vårt land faktiskt inte fungerar.

FN kritiserar Sverige mot att de inte tar kvinnovåldet på allvar. Allt ‘våld’ mot kvinnor måste stoppas med de resurser som krävs oavsett om det kallas hedersrelaterat eller våld i nära relation. Kosta vad det kosta måste, men det ÄR en prioritering som måste tas på allvar.

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, hedersrelaterat våld, politik, internationella kvinnodagen, samhälle, brott, kvinnofrid

 

Partinamnet är deras stämpel

Vågar man ens yttra sig i ämnet utan att klassas som rasist eller få en tillhörighetsstämpel? Jag chansar och sticker ut näsan, för det är i sak man skall diskutera och inte i partitillhörighet. För att förtydliga det hela så är det väl bäst att poängtera att jag sympatiserar inte med något parti, jag kan tänka själv utan att bli styrd av någon annan.
Alla partier har något bra, problemet heter väl som så ofta, samarbetssvårigheter och att gå mot samma mål, dvs. i ett land där vi kan leva och må bra.

Historien SvD skriver om, hur en journalist på falska grunder, smygit sig in bakom SD:s kulisser för att granska och väcka reaktioner ser jag som plumpigt. Jag är ingen anhängare av dem, ändå tror jag inte deras politiska möten ter sig så mycket annorlunda än vad som sägs och debatteras i andra politiska sammankomster.
Hur många av oss , partipolitiska eller inte sitter inte vid kaffeborden och tycker till kring olika ämnen, det brukar gå livligt till så fort man diskuterar politik. Men att sedan stå för sina åsikter öppet är det inte många som gör.

Jag kan hålla med i tankarna kring invandringskostnaderna som en del i en helhet. Detta med tanke på hur regeringen just nu håller på att sanera kring alla människor som lever på allehanda bidrag, hur de skall få tusentals sjukskrivna och sjukpensionerade ut i arbetslivet igen. Till ett liv i arbetslöshet bland alla andra tusentals,  som faktiskt många är högutbildade men inte får något jobb.
Vi har haft  en öppenhet att välkomna invandrare och flyktingar i många år. Men till vilket samhälle? Vad erbjuder vi dem? – Ett liv i arbetslöshet och bidragsberoende. För att integrera dem i samhället, för att inte låta dem leva isolerade i glömska, så måste det till en massa resurser för att de ska bli en del i gemenskapen av vårt Sverige.

Jag ser det inte mer kränkande att tala om kostnader och problem med massinvandring, än den hetsjakt som nästan dagligen sker kring sjukskrivna och arbetslösa. Två grupper där även etablerade invandrare finns, men nu hör till den ‘svenska’ statistiken.

Jag vänder på frågan och undrar, är det humant att ta emot människor på flykt när det är så stort problem att ta hand om och integrera ( till självförsörjande ) de människor som faktiskt redan finns i Sverige, oavsett nationalitet?

Är det humant att ta emot människor, som får rota sig och inges hopp om en fristad med livskvalitet, för att sedan slänga ut dem efter månader eller år? Det tycks ju inte ens finnas resurser att hantera dessa flyktingärenden.

Diskussioner borde inte ligga på kostnader oavsett om det gäller flyktingar, sjuka, arbetslösa skola eller äldrevård. Diskussioner bör och skall ligga på HUR, löser man dessa problem i sakfråga!

Andra bloggar intressant om: politik, SD, samhälle, invandring, ekonomi, flyktingpolik, media, SvD

 

Hur tänker du människa?

Möjligtvis är jag helt bakom flötet och kan inte alls tänka logiskt eller så har jag missuppfattat precis allting och då skulle jag verkligen vilja bli upplyst på ett sätt som jag förstår.

Det är inte första gången jag tycker regeringens utredningar verkar helt ogenomtänkta vad gäller helhetssyn. Det gäller inte bara nuvarande regering men numera skakar jag på huvudet mer än ibland.

På DN debatt, skriver Socialförsäkringsutredningens utredare Anna Hedborg och Pathric Hägglund ett inlägg kring sin senaste skrift, Arbetslösa som blir sjukskrivna och sjukskrivna som inte blir arbetslösa, som för mig är helt obegripligt i sak.

Undertonen i artikeln tycker jag tyder på att man ser människor i ‘utanförskap’ som fuskare som utnyttjar systemet. ”Kort sagt, regler och villkor i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna talar för att arbetslösa blir sjukskrivna och att sjukskrivna inte blir arbetslösa”

Utan att gå in på detaljer i artikeln, vilket ni själva kan läsa er till, så skulle jag vilja påstå lite mer konkret.
Jag tror ingen vill vara sjukskriven eller rättare sagt leva på någon form i sjukförsäkringssystemet. Bara att bli sjukskriven sänker den normala inkomsten rejält, medan ens utgifter består, likaså gäller vid arbetslöshet. Människan är väl mer av naturen att vilja ha såväl pengar som livskvalitet och då ter sig att frivilligt vilja leva på någon form av bidrag som ologiskt.

Jag vet inte om utredarna blandat ihop begreppen, det är väl snarare så att idag är det i så fall mer ‘lönsamt’ att vara arbetslös än sjukskriven.
Det stämmer inte riktigt som Svt, har vinklat nyheten, ”Den som är sjukskriven får idag 80 procent av månadslönen upp till 28.600 kr, medan a-kassan har ett betydligt lägre tak; 18.500 kr per månad”

Vad jag förstått av denna socialförsäkringsutredning så handlar det om människor som idag redan är långtidssjukskrivna med arbetslöshet i botten. Det en väsentlig skillnad för max beloppet vid sjukpenning är sänkt till 486 kr per dag.

Det är också så att den sjukskrivne måste betala den obligatoriska a-kasse höjningen och höjd fackföreningsavgift. För en sjukskriven med en inkomst på 17000 kr gör det en skillnad på utgift mot den arbetslöse på 301 kr. Dock missar de båda det sk. jobbadraget med 637 kr. Den sjukskrivna har på en gång fått sin inkomst sänkt med ca 1970 kr per månad direkt. Till det ska man lägga alla ökade skatter och avgifter. Bara det skulle väl vara ett skäl för vem som helst att vilja kunna arbeta eller få ett arbete.

Utredningen gör också gällande att det skulle finnas en tendens att arbetslösa väljer att bli sjukskrivna istället för utförsäkrade. Vilket i praktiken borde vara en omöjlighet eftersom Försäkringskassan knappt verkar godkänna sjukskrivningar idag, utan snarare slänger ut sjuka och orehabiliterade människor till ovisshet och eller arbetslöshet.

Men jag kan förstå att långtidssjukskrivna eller sjupensionerade människor drar sig för att ta klivet ut på en arbetsmarknad, där de är totalt ovälkomna och förmodligen inte heller har varit yrkesverksamma på flera år, än mindre har en passande utbildning. Dessutom får de en väldigt hård konkurrens bland de få jobb som finns tillgängliga, arbetstillfällena är inte så många som regeringentycks tro, inte ens för de som kan söka nystartsjobb.

Vad gäller sänkningen av arbetslöshetsersättningen, så borde man om man skall tro regeringens strategi, inte behöva gå arbetslös så länge att man drabbas av någon sänkning men tyvärr är det som vanligt även den är det, de redan mest utsatta som drabbas av, nämligen de som har en lön under 21 371 kronor i månaden. Sänkningen till 65 procent påverkar ersättning som baseras på en lön under 23 015 kronor i månaden. Sänkningen gäller även dem som får aktivitetsstöd.

Anna Hedborg och Pathric Hägglund avslutar sin debatt artikel med ” En i början hög a-kassa tillsammans med en tidsgräns för sjukpenningen, nya individualiserade arbetsmarknadsinsatser och i bästa fall omställningsavtal för sjuka skulle kunna leda till att fler, som önskvärt är, kan gå från passiv sjukskrivning till aktiv arbetslöshet.”

Jag skulle vilja avsluta min med, Se först till att Försäkringskassan tar på sig det ansvar de faktiskt har mot de arbetslösa att få en rehabilitering för att komma igen på arbetsmarknaden. Där ligger det väldigt stora brister, de långtidssjukskrivna är inget annat än ett ärende utan identitet, förpassade till ett liv, att ständigt falla mellan stolarna i myndigheters byråkrati och att inte trampa varandra på tårna i sitt myndighetsutövande.

Källor:
Försäkringskassans aktuella belopp
Sif:s arbetslöshetskassa

Andra bloggar intressant  om: försäkringskassan, socialförsäkringsutredning, myndigheter, regeringen, socialpolitik, politik, samhälle, sjukskrivning, arbetslöshet

 

Samarbetssvårigheter skapar fuskare

Jakten på bidragsfuskare har pågått en längre tid. Människor verkar ha en fallenhet att se fusk och utnyttjande av svagheter i systemet, som något som man ska utnyttja.

På försäkringskassan i Östergötland arbetar 10 personer heltid för att kontrollera fusk .

Försäkringskassan i Östergötland betalade sammanlagt ut närmare 18,7 miljarder kronor till östgötarna förra året. Samma år krävde Försäkringskassan tillbaka 19 miljoner felutbetalda kronor.
Sammanlagt stod 47 personer som mottagare till de 750 utbetalningarna som förra året hamnade hos östgötapolisens bedrägerienhet

Hanterandet av detta fusk tar nästan hälften av ekorotelns resurser inom polisen i Östergötland, säger Chris Hellstrand chef för östgötapolisens ekorotel.

”Våra chefer styr vad vi ska arbeta med och vad som ska prioriteras. Socialförsäkringsbedrägeri är prioriterat område.
– Men anmäler försäkringskassan måste vi utreda, säger han. ”

Även regeringen ser fuskandet som ett stort problem och i måndags presenterade finansminister Anders Borg regeringens förslag om en lagändring så att det ska bli lättare att straffa personer som får bidrag utan att ha rätt till det, skriver SR, Eko.

Straff är just vad ett par föräldrar, till en funktionshindrad 26-åring fått. De lyckades sjukpensionera sonen trots att han såväl arbetade och inte ens bor hemma, skriver SvD via Metros nyheter. Just i detta förmodade unika fallet, så kan man i mycket undra hur det egentligen fungera. Hur har man lyckats att lura en läkare att skriva intyg och även fått försäkringskassan att gå med på detta. Ingen verkar ens ha träffat 26-åringen personligen fast han tydligen inte var så funktionshindrad att han hade överförmyndare eller god man.

Att detta kunde hända anser jag endast bevisar på hur bristfälligt systemet är i bidragshantering. Idag samkörs många register och det borde inte vara svårt med dagens teknik att lätt kunna spåra eller ge signal på om en person utnyttjar flera bidragssystem samtidigt. Mig veterligt får man ju uppge t.ex vid sjukanmälan vad man sysslar med som frisk. Vid arbetslöshet registreras man såväl hos A-kassa som Arbetsförmedling.

Andra bloggar intressant  om: sjukpension, försäkringskassan, lagar, bidragssystem, samhälle, politik, bedrägeri, rättsväsendet, myndigheter

 

(K)livet ut och in i skolan

Jag blir alldeles kallsvettig, jag är för gammal för sådant här i mina tankar ologiskt tänkande.

Måhända tänker jag alldels fel och jag lär knappast leva så länge att jag ser effekter. Det jag märker är att samhället har förändrats radikalt sista 10-15 åren. För mig handlar det inte om lösningar och förbättringar, snarare om omfördelningar i statistiksiffror.
Arbetslösheten har länge varit ett stort problem, för att minska den öppna arbetslösheten så kom man på att nu var det dags för folket att lära om och uppgradera sina betyg genom att läsa in högre gymnasienivå. Ja många tog också tjänstledigt för att plugga.
Sen helt plötsligt så kom man på att nu måste alla, läsa på högskolan. Har man inte gjort det så är man ingenting värd. Kan man ens få ett simpelt städjobb idag utan att ha gått högskolan? – Ja inte för att föringa städare, som är en viktig del i samhället, men jag menar, måste man verkligen värdera all kunskap i studier och poäng?

Hela livet är ju ett evigt lärande och många gånger har nog praktiskt arbete och självstudier, mer kvalitet än vad det teoretiska kan ge.

Jag kan förstå att studier behövs, men mycket går till överdrift enligt min mening. Människor studerar år ut och år in, med höga lån som följd utan att bli garanterade några jobb. Jag brukar jämföra det med att man går och beställer en BMW av senaste modell, tvingas betala för den, men leverans lovas inte förän efter ett par år. När den tiden kommer så får man svaret tyvärr modellen har utgått, du får ta en Fiat istället eller ställa dig på kö för något annat märke.

Tiderna, samhället och utvecklingen sker i sådan rasande fart att när folk väl är färdigutbildade så är efterfrågan någon annan. Dessutom ersätts mänskligheten mer och mer med maskiner och arbetare blir i mycket därmed överflödiga.

Nu verkar det som att marknaden blivit mättad på högskoleutbildade. Ja det säger sig självt när alla ska ligga på samma nivå, så måste man höja snäppet och kraven på ‘kvalitet’ lite mer. Nu tillhör man inte eliten och gräddfilen om man ‘bara’ gått högskolan. Nej nu vill man införa ännu en nivå Läs språk och högre matte, så blir du något extra värdefullt.

Jag bara undar, vad händer med alla befintliga lärare?, eleverna kommer snart ha mer kunskap och kvalitet än de har.

90-talets skolreform, har därmed helt sågats, ska matte och språk prioriteras så måste man rikta in sig på det även i grundskolan. Men det går bara delvis ihop med skolminster Jan Björklunds planer.

Landets grundskole­elever ska ha fler lektioner i svenska, historia och religionskunskap anser han när regeringen ska se över hela läroplanen. Jag läser hans tankegångar i SvD och förundras. Är verkligen historia och religionskunskap av största vikt i yrkeslivet?
Han anser att skolan har så mycket håltimmar idag, så det borde inte bli några svårigheter att öka på dessa ämnen. Men håltimmar är inget som eleverna skapar, de skapas oftast av att det inte finns lärare att tillgå för att pussla ihop scheman, men det innebär inte att eleverna går mindre tid i skolan än vad som är lagstadgat.
Visst är historia viktigt, men är inte nuet och framtiden viktigare? Vi lever t.ex i ett IT samhälle, borde inte mer av den kunskapen läras ut. Gamla tidens A-C i uppförande och ordning borde införas i vett och etikett på nätet och andra viktiga lagar och regler.

Religion, är också viktigt, men många förknippar också religion med krig och makt. Gamla tidens religionskunskap känns förlegad. Dessutom har vi nu blivit ett sådant mångkulturellt land, så man hinner omöjligt lära sig om alla religioner på ett rättvist sätt. Religion i mitt tycke, skall inte tvingas på någon oavsett form.

Andra bloggar om: politik, skola, högskola, folkpartiet, lars lejonborg, media, skolminister, jan björklund, samhälle

 

Luckor i lagen täpps igen

Det talas så mycket om PUL, säkerhet på nätet osv.

I många fall är det omständigare än omständigt att måsta styrka sin egen identitet. Medan det i andra sammanhang är skrämmande enkelt. Ta bara hur många har inte råkat illa ut för att andra beställt saker eller prenumerationer i andras namn eller på annat sätt utgivit sig för att vara någon annan, vilket för den drabbade blir en massa krångel att avstyra och (mot)bevisa.

Hot via nätet och mobil är ett annat stort problem där lagen inte hänger med men borde ses över med prioritet.

Vad gäller PUL sa har man gjort förändringar och den nya lagen trädde i kraft 1 januari 2007, hur många vet om det eller förstår innebörden?

Detta Är ett avsnitt ur den nya lagen Behandling av personuppgifter,
De allra flesta bestämmelserna i personuppgiftslagen behöver inte tillämpas när man behandlar personuppgifter i ostrukturerat material, t.ex. löpande text.
Det kan vara fråga om ljud eller bild, e-postmeddelanden, texter som publiceras på Internet eller kortare eller längre promemorior eller andra dokument som skrivs i ett ordbehandlingsprogram.
För att den förenklade regleringen skall kunna tillämpas får det man arbetar med dock inte ingå i eller vara avsett att ingå i ett dokument- eller ärendehanteringssystem eller någon annan databas.
( databas i detta fall, är enligt min tolkning även bloggar och forum, eftersom inlägg sparas i en databas, alltså faller den förenklade varianten av PUL enligt min tolkning )

Behandlingen av personuppgifterna i det ostrukturerade materialet får dock inte innebära en kränkning av den registrerades personliga integritet. Man bör följa följande riktlinjer:
• Behandla inte personuppgifter för otillbörliga syften, såsom förföljelse eller skandalisering.
• Samla inte utan godtagbara skäl en stor mängd uppgifter om en person.
• Rätta personuppgifter som visar sig vara felaktiga eller missvisande.
• Förtala eller förolämpa inte någon annan.
• Bryt inte mot sekretess eller tystnadsplikt.
Det är i första hand upp till den personuppgiftsansvarige att se till att det inte blir någon kränkning i det enskilda fallet. Vad som är en kränkning avgörs emellertid i slutändan av Datainspektionen, som skall se till att regeln följs, och domstolar.

Nu finns det ju även möjligheter att kringgå risken att bli anmäld och mer fritt skriva som man vill, genom att skaffa sig ett Utgivningsbevis.

Naturligtvis finns det mer eller mindre oseriösa personer och företag som utnyttjar detta. Så t.ex kan man tycka dessa upplysningsajter som lämnar ut människors privatliv till höger och vänster, som i sin tur kan utnyttjas till illgärningar.

Nu har äntligen regeringen fått upp ögonen på detta och ser över lagen gällande kreditupplysning. ”Den enskildes integritet kan behöva stärkas när kreditupplysningar lämnas genom olika webbtjänster”, säger Henrik Holmberg, ämnessakkunnig på Justitiedepartementet

Detta sedan att kreditupplysningslagen delvis satts ur spel till följd av ändringar i yttrandefrihetsgrundlagen 2003. De gör att en webbsida som har ett utgivningsbevis undantas från alla regler om hur personuppgifter ska behandlas.

Men tidigast till våren 2008 kan vi räkna med en lagändring. Önskvärt vore att man samtidigt tittade på andra faktorer som också skulle behöva ändras i samband med att allt fler människor lever en stor del av livet genom internet.

Uppdatering:
Läs även hos Frihetens vingar, han har skrivit mycket tänkvärt om PUL! Min nästa tanke kring PUL, efter att ha läst hans text, är att många säkert förknippar den lagen (personuppgiftslagen) med just personnummer, vilket för många innebär siffror som i födelsenummer. Sådana tankar är alltså helt fel.
Det får mig vidare att tänka på allt detta ‘lånande’ av bilder och texter, som många tar för givet är fritt fram för att det ligger på nätet.  Är du osäker så kanske du ska läsa mitt inlägg om Bilder och grafik på nätet får de användas hur som helst

Andra bloggar intressant om: internet, kreditupplysningslag, PUL, integritet, lagar, samhälle, rättssäkerhet

 

Pensionärerna behöver inte kassaservice

Regeringen skövlar på i alla plan. Är det någon som ännu märkt av några förbättringar i arbetsliv eller ekonomi? Jag vet inte vad det är de försöker sig på det liknar maktbegär, när de äntligen fått tagit över stafettpinnen ett tag. Men jag tycker det lutar som om de ska falla på mållinjen.

Jag får en känsla av revolution inte för att jag har varit med om någon, men alla dessa plötsliga förändringar så undrar man.

Är förändringarna så genomtänkta egentligen?
Nytt på gång är att lägga ner Svensk kassservice, staten tycker nu helt plötsligt att det är en alldeles för dyr service, för de omkring 175 000 personer behöver den. Hur har de kommit fram till den siffran kan man undra?Man räknar tydigen framför allt äldre personer i glesbygd, som saknar annat bankkontor och som vill betala eller ta ut pengar över disk.
I min stad som är stor, finns det ett bankkontor jag kan ta ut pengar på, annars är jag hänvisad till just kassaservice eller bankomater.

Man glömmer en viktig faktor att bankomaterna ofta är stängda då pengarna är slut eller av annan anledning. Man tycks glömma att de är få affärer som man får ta ut extra pengar när man handlar. Men framför allt tycks man glömma att rånrisken blir destå större om man som PTS tycker, att exempelvis bensinkedjor eller ICA-handlare ta över Svensk Kassaservice uppgifter.

Det var ett fasligt rabalder att postkontoren skulle läggas ner, för de var inte nödvändiga ansågs det. Istället la man ut paket och frimärks servicen på lokala butiker och bensinstationer, många av dessa tvingades bygga om för att klara hanteringen. Jag undrar då, varför ska dessa ta de oekonomiska smällarna och alla risker det innebär med pengahantering?

Men eftersom PTS tydligen tycks anse att de bara är lantortsbor och gamla som använder sig av tjänsten, så förstår jag att de vill lägga ner. Eftersom många pensionärer fått så mycket sämre ekonomi iom. att de sänkte den pensionsgrundande inkomsten. Den utgör utgör nu 80 procent av den beräknade inkomsten för en förtidspensionär i stället för, som tidigare, 93 procent.

Det var tydligen ytterligare ett ogenomtänkt beslut, som strider mot den tidigare pensionsöverenskommelsen. En fråga som säkert kostar miljoner att se över, när nu Socialdemokraterna och regeringenskall inleda överläggningar för att lappa ihop 1999 års pensionsöverenskommelse.

Andra bloggar intressant om: pensioner, regeringen, samhälle, ekonomi, förtidspension, kassaservice

 

Alla ska arbeta – obligatorisk a-kassa onödig

Är det för mycket att hoppas på att man nu tänker efter före, genom att skjuta upp införandet av obligatorisk a-kassa. Man kan hoppas på att utredningen beror på att man vill se effekterna på den akutinförda höjningen av densamma.

Regeringens argument för att göra a-kassan obligatorisk är dels att många människor är alltför dåligt försäkrade. Är man inte medlem får man endast 320 kronor per dag i ersättning om man blir arbetslös.

Jag är nästan övertygad om att många som står utanför a-kassan helt enkelt inte har råd och måste prioritera sina utgifter. Jag vet många som inte ens har en hem- eller olycksfallsförsäkring, just för att de inte har råd.
Ändå när man pratar med människor så är det flera steg man redan har prioriterat bort, många väjer att också gå ur kyrkan av ekonomiska skäl. I en artikel i Metro, så har bara senaste 5 åren, 350000 människor valt att gå ur kyrkan. Även om inte orsaker nämns så kan spekulera i att i många fall beror det på ekonomin.

Jag ser en annan effekt som i allra högsta grad påverkar samhället. Många människor lever på i förhållande låga inkomster, eller man kanske ska säga medelsvensson löner kring 15-18000 kr i månaden brutto.

Är man två med löner klarar man sig nog, men ensamstående med barn, sjudomar etc. får det genast knapert på endast en inkomst. Man blir då beroende av bostadsbidrag t.ex. som också är en kostnad för samhället.
Då har jag inte ens räknat med alla som lever som arbetslösa, sjukskrivna, sjukpensionärer etc.

Varenda höjning påverkar deras ekonomi, höjningar som de inte ens själva kan påverka. Lever man redan på den sk. existensnormen, så tvingas dessa att söka socialbidrag, vilket blir ytterligare en samhällskostnad.

Jag kan hålla med om att det är mest rättvist att alla skall betala, men det är mycket kostnader i samhällets hjälpinsatser, som många aldrig har eller kommer att utnyttja. Så orättvist är det på alla plan.

Fast å andra sidan förstår jag inte varför en a-kasse höjning skall till. Alliansen anser ju att alla skall och kan arbeta, arbeten tycks finnas i överflöd i deras tankegång och människor verkar ses mest som lata eller hypokondiker. SÅ varför skall a-kasse avgiten höjas, den borde med deras tankesätt slopas istället.

inläggets inspirationskällla DN artikel

Andra bloggar intressant  om: a-kassa, samhälle, ekonomi, dn,

 

Barnen drabbas, lagen glömde fakta

Det är bra med lagändringar och nya lagar som skall stärka skydd, mot t.ex kvinnor och barn. Men det vore väl då också på sin plats att någon i allt förarbete och alla procedurer som skall till innan lagar och ändringar kan genomföras också tänkte efter före.

Vi fick en färändring och tänkt förbättring när det gällde kvinnofridsbrott. Även kommunerna skall arbta mer aktivit för att våldsutsatta kvinnor får hjälp och stöd.
Till slut insåg man även att barnen är offer vad gäller våld i nära relation så den 15 november kom en ny lag som ger barn och ungdomar upp till 18 år att också få brottsskadeersättning, då de anses som offer.

Jag blir inte förvånad över att läsa 34000 fall av misshandel mot barn under 14 år och kvinnor polisanmäldes förra året.

Mellan 100000 och 200000 barn bevittnar våld hemma varje år, ­enligt Rädda barnen. Ändå har bara cirka 20 ansökningar om brottskadeersättning kommit in hittills.

Barnets vårdnadshavare kan ansöka om ersättning upp till två år efter brottet eller två år efter en avslutad rättslig process och även för brott som skett före den 15 november 2006, kravet är att det är polisanmält så att det finns dokumentationer.

Men här kommer problemet, som lagstiftarna tydligen förbisett. Har man delad vårdnad så måste även även den förälder som ­utfört misshandeln skriva under ansökningsblanketten för barnet. Gärningsmannen måste alltså ­bevilja att offret söker stöd.

Låter det logiskt?

Vill man skydda barnet så anser jag att vid en fällande dom så skall vårdnadsansvaret automatiskt bli enskilt. Frågan om delad vårdnad borde därefter få ansökas på nytt om föräldern i framtiden kan anses så pass rehabiliterad att den kan anses vara omsorgsfull och lämplig förälder. Föräldraskap är ingen rättighet, däremot har man en skyldighet som vårdnadshavare att se till att ens barn inte far illa. Med den lagstiftning som finns idag, blir istället barnet ett större offer, då en förälder inte kan skydda barnet mot psykisk och fysisk våld.
Kvinnorna kan inte ens skydda sig själva då förövaren har laglig rätt att hålla kontakt med och umgås med sina barn.

Källa: SvD 

Andra bloggar intressant om: kvinnovåld, barn, brottsskadeersättning, brottsoffer, lagar, rättsväsendet, politik, samhälle

 

Ännu ett offer vilar i frid

Det finns inga ord som kan få en död kvinna tillbaka, det finns inga samhällsinsatser som efteråt kan säga, vi borde ha agerat annorlunda. Det finns inga förmildrade omständigheter som att skylla på vi försökte men hon lyssnade inte.

 

En kvinna som lever i en värld där psykisk och fysisk våld är en del i vardagen har oftast tappat fotfästet i livet och kan inte själv ta sig ur hur gärna än hon vill. Det borde vara samhällets ansvar att se till att mannen inte kan agera ut sin ilska och frustration gång på gång, genom att man enkelt utfärda ett besöksförbud till sitt eget hem.

 

Kvinnorna skall inte själv behöva fly och som värst, behöva sätta livet till för att en gång för alla få bli fri sin baneman.

 

 

En port för dig tyst öppnats,

den stänges utan dån.

Dit leder alla vägar,

men ingen därifrån.

Tacksamma för allt det fina,

du alla omkring dig gav.

Gläds vi i sorgen åt din vila

som du nu lugnt och stilla tar.

~~~~~

 

Må sanning och rättvisa segra

 

 

Andra bloggar om: kvinnovåld, dödsmisshandel, våld, brott, kvinnorfrid, rättsväsendet, lagar, samhälle,

 

Rubriklös och partilös

Hur jag än tänker får jag inte till en bra rubrik. Möjligtvis var Lena Asklings ord i Aftonbladet tänkt som ett råd till Mona Sahlin och socialdemokraterna. Men samtidigt ser jag det som ett varnande finger till Alliansen och den skövling de nu sysslar med för att göra alla i arbetsför ålder till arbetare eller rättare sagt skattebetalare istället för bidragstagare.

Men arbete åt alla som har förmåga och vilja att arbeta, anser jag är en så viktigt fråga att den borde vara helt partipolitiskt obunden. Det borde vara en självklarhet, oavsett färgtillhörighet att kämpa för samma mål, nämligen välfärd, trygghet och livskvalitet.

Grunden till det är naturligtvis ett arbete med en inkomst man kan leva på. Men hur gärna man än vill, så kan det omöjligt skapas arbeten åt alla oavsett om det gäller arbetslöshet eller sjukdom.
Det verkar nu som att alliansen inte kan välja vilka man ska prioritera i jakten så istället skärper man till reglerna på alla plan. Till vilken nytta? Kostnaderna kommer i slutänden att lägga sig på kommunernas sociala enhet.

Det är som Lena säger ”förtidspensioneringar, långtidssjukskrivningar och rundgång i Ams-åtgärder och a-kassa fått explodera och ersätta aktiva insatser”
Finns det inte konkreta handlingsplaner och lösningar, så blir människor ofrivilligt en bricka i spelet, något som man knappast kan styra själv.

Vem vill egentligen vara bidragsberoende? vem vill leva på de yttersta marginalerna år ut och år in, när varje oförutsedd händelse, jul, födelsedagar, skolutflykter etc. skapar fullständigt kaos i ekonomin?

Det är lätt att dra alla efter en kant för att påvisa samhällsproblem, men bakom varje siffra i statistiken finns en människa som ingen ser som individ. Det finns ingen vilja eller resurs att hjälpa den enskilda individen, det finns ingen fakta mer än statistiksiffror som påvisar felaktigheter att människorna är för sjuka och lata som inte arbetar.

Vem bryr sig om invandrarkvinnan som knappt kommer utanför dörren och inte ens kan lära sig svenska språket?
Vem bryr sig om den misshandlade kvinnan som lever instängd i skräck och trauman så hon inte fungerar normalt?
Vem bryr sig om 40-50 åringen som blivit permitterad och bara har grundskolan som kompetens?
Vem bryr sig om den söndervärkta människan som under alla år med usel lön, jobbat i sjukvården med tunga lyft?
Vem bryr sig om funktionshindrade som inte kan hävda sig på arbetsmarknaden på samma villkor?

Ja vem bryr sig egentligen om någon av de medmänniskor runt omkring oss som inte har ett arbete av något slag?
Den dag man inser att problematiken ligger på en annan nivå än siffror, den dagen man börjar inte att man inte kan lägga ansvaret på arbetsgivarna att ta till sig alla dessa obekväma utanförskaps människor. Den dagen man förstår att det måste bli en massa samhällskostnader först, för att göra alla dessa människor man vill ha ut i arbetslivet, till lönsamma. DÅ först kan man få till ett friskt samhälle ( tror jag )

Andra bloggar intressant  om: arbete, politik, välfärd, arbetslöshet, bidragsberoende, alliansen, socialdemokraterna, socialpolitik,